Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1869, sida 3

igga till sängs. Han förde för öfrig lefnadssätt, men förhemligade all le. AT fadren uppfostrad till meka sysslade han på egen hand me att göra någon vinstgifvande upp sin föregifna färd till Muhl hausen reste ban från Cernap till Paris, hvarifrår han skref fem bref (daterade d. 3, 10, 16, 18 ocl 20 Sept.) till sin far, som besvarade dem poste restante. Det sista brefvet är således skrifvet samma dag som han begick det sexfaldiga mordet Af poststämpeln ser man, att han hade aflemnat det mellan kl. 10 och 12, således innan han började de sista förberedelserna till det blodiga dåde Brefvet har följande lydelse: ,, Mina kära föräldrar! Jag har hemtat ert bref och finner af det, att J tron mig förtvifla om mitt företag. J misstagen er, ty jag är alltför ihärdig för att genast förtvifla. Min sak står bra, fast den drager ut på längden. Detta tröttar er och äfven mig, men man kan icke alltid handla så fort som man önskar. Folk vill se sakerna från alla sidor, innan de riskera att förlora sina pengar. Ni ber mig komma hem, det skall jag göra, men jag kan icke öfvergifva min affärsplan, när den är så godt som uttörd. Mina pengar voro slut och jag begärde meri dag. Jag erhöll 300 francs, hvaraf jag skickar er 100, ty ni måste vara i behof deraf. Er son J. B. Iraupmann. — De fyra andra brefven anspela äfven på den ,,affär: Han hade i görningen. — Af ofvanstående är sanmolikt, att Jean Kinck blifvit mördad mellan d. 1 och 3 Sept. eller den dag Traupmann erbjöd sin mor 20 francs. I Paris klagas allmänt öfver polisens försumlighet och oförmåga att utreda hemligheten i denna mordhistoria. Den hade bland annat förgätit att skicka signalementer till Havre, och om icke polisen i sistnämnde stad genom Parisertidningarne fått underrättelser om saken, skulle Traupmann aldrig blifvit gripen. Nästan allt hvad man till dato vet om mordets omständigheter är utredt genom tidningarne, som skickat refereuter och spejare i alla väderstreck, medan polisrapporterna vanligen komma någon dag efter och aldrig innehålla annat än hvad man redan känner. Ransakningsdomaren i den Traupmannska saken, hr Douet dArcq. anses vara en af Frankrikes skarpsinnigaste jurister. Traupmann föres på en hemlig trappa till hans rum i justitiepalatset. Ännu bar dock något egentligt förhör icke kunnat anställas, ty Traupmann är angripen af en nervös retlighet, som stundom öfvergår till vanmagt. Än begär han något att äta, än skjuter han den begärda maten ifrån sig. Ilans ögon äro röda och se inflammerade ut. När domaren ger honom en fråga, gnider han ögonen, som om han väckts ur en slummer. Oftast besvarar han icke frågorna, men hans Yystnad synes snarare dikterad af förtviflan och craftlöshet än af begär att rädda sina medhrottsingar. — Åf vittnena har den jernhandlare, som ålde honom spaden, bestämdt igenkänt Traupnann. AAA 55