Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1869, sida 2

land, Norge och Danmark utgöra nu endast länkar i det mandomsbälte som protestantismen knutit kring jorden. och ban bar vunnit ej blott i utbredning utan ock i inre styrka, och han skall vinna alltmer, ju friare han rör sig. Sektbildningen, i hvilken ytliga betraktare velat se ett svaghetstecken, gifver honom mångdubblad kraft. Betrakta dessa metodister, presbyterianer, kongregationalister, independenter, baptister och hvad de allt heta, dessa specialförsamlingar, som uppstätt vid hvarandras sida och täfla uti nit och andlig verksamhet, betrakta dem och fråga, om de icke med alla sina skiljaktigheter väl känna sin gemensamma grundval och sina gemensamma intressen gentemot Rom! Fråga dem, om de, ifall en fara hotade, skulle kämpa sida vid sida under protestantismens fana, och de skola svara ett ljungande ja! Men kommer då ej åtminstone den österländska kyrkan att sända ombud till det 8. k. ekumeniska mötet? Nej, Rysslands, Greklands, Turkiets, Egyptens, Mindre Asiens patriarker och biskopar hafva besvarat inbjudningen dertill med en uppmaning till biskopen i Rom att nedlägga sin sjeiftagna magt. Österländska kyrkan, som beherrskar den östra hälften af Europa och med Rysslands fanor efterhand intränger i djupet af Asien, håller sig fjerran från mötet i Rom; kristendomens urhem och stamländer vilja ej veta af det. Inför dessa fakta, hvad är väl detta partimötes anspråk på ,allmänlighet? Munväder, likasom dess tal om , enhet. Huru står det till med denna kyrkliga enhet inom sjelfva de katolska länderna? Räknar icke Frankrike en million anhängare af Luther och Calvin? Och de äro dock en liten hop i jemförelse med de fransmän, som, utan att tillhöra bestående protestantiska samfund, bekänna åsigter, uppenbarligt fiendtliga mot romanismens lära och anda. Ungern, Mähren, det tyka Österrike hysa talrika protestantisk. rsamlingar, och man sinmer det alls icke besynnerligt i våra dagar, att Österrikes främste statsman är protestant. Hafva påfvedömets bullor, bål och bilor lyckats ota Italiens valdenser, och rycker ej restantismen, som nu bygger det ena amlingsbuset efter det andra uti Ita1s städer, påfvedömets härd allt närTill Brasilien, Platastaterna, Peru Chili fortgär, om än långsamt, en pronusk invandring. Mexikos regering ofter blodiga krig krossat det romerska prestväldet och indragit kyrkogodsen; dess president har förklarat, att han ser i protestantismens utbredning det säkraste mediet för hans fäderneslands återupprättelse. Det tal, som Castelar hållit i Spaniens cortes mot den katolska ,,enheten, fann det icke genljud i alla Spaniens landsändar? Och medan en protestantisk kyrka uppbyggts i sjelfva Madrid, hafva ju trupper och nationalgarder förföljt öfver berg uch backar — icke bibelkolportörerna, som nu vandra der öfverallt, utan de papistiske prester, som tagit till vapen för Don Carlos och ,,enheten. Böhmarne! hafva nyligen firat reformatorn Huss minne, och platsen, der ett ekumeniskt möte lät bränna honom, har blifvit en vallfartsort för hans landsmän. Ljuder icke öfver så godt som hela katolska verlden ett rop på klostrens indragning och en fordran på lekmännens delaktighet i rädplägningar och beslut, som röra församlingen? Huru förliker sig denna fordran med det jesuitiska partiets lära om påfvens allenavälde? Det är så långt ifrån att kyrkomötet i Rom blir målsman för den kristna verlden, att det icke ens kan göra anspråk på ombudsmannaskap för de katolska länderna. Hvarken för deras regeringar eller folk. De franske biskoparne skola representera hvarken det revolutionära eller det napoleonska eller det konstitutionella Frankrike. De österrikiske hvarken den regering, som ryckt den allmänna undervisningen ur presterskapets händer, infört civiläktenskapet och ställt presterua under verldslig domstol, ej heller det folk, som betygat denna regering sin tacksamhet och försäkrat henne om sitt bistånd hvarjel: sång hon låtit ultramontanerna känna styrkau af sin arm. De spanske biskoparne li lära betacka sig för att repres a Serrano och Prim, som bortdrifvet pafveus gunstling, den lastbara Isabella. niens cortes, som utfärdat en lag om samvetsfrihet. De italien a a 2 2 cke heller gerna uppträda som ombud får len regering, som fräntagit pal Ko-J: magna, Markerna och Umbrien, det olk, som fordrar Rom till hufvudstad och s bär Garibaldi på sina armar. De spansk-I merikanske biskoparne frånkänna sig säcerligen sjelfmant äran att föra president Juarez eller det folks talan, som hjelptej: w0onom krossa prestväldet i Mexiko, eller : itt representera president Sarmiento ifsl! Buenos-Åyres, som författar ,,otrosskriferk, eller hans kolleger i Chili och Peru, mder hvilkas beskydd protestantiska böiehus uppföras. q Då kyrkomötet i Rom således har hsarcen de katolska ländernas regeringar eller!: olk, än mindre den kristna verlden, bak-i om sig, hvad representerar då egentligen si letta kyrkliga rumpparlament? Återstår mtagandet, att det blir målsman för ka-s olska presterskapet. Detta antagande, sl our ofantligt minskar mötets betydelse, är lock, äfven det, en öfverdrift. Den stora nassan af katolska prester har ingen rätt tt deltaga i mötets förhandlingar, ej ens utt välja något ombud till detsamma. Mötet i Rom kan således icke repreentera något annat än sig sjelft, det vill si1 äga den höga prelaturen, summa summaum några hundra biskopar. Den katol-jt ska enhet, hvarom så mycket ordas. men il om vi varit ur stånd att upptäcka annor-s tädes, skulle väl således finnas der. j Men huru förhåller sig härmed? l Blotta förberedelserna till det ekumeni-!s ka mötet hafva varit tillräckliga att lyftal örlåten och visa den djupa splittring, som si åder ätven inom denna inskränkta krets. )e tecken, som förråda denna splittring ! ör verldens ögon, äro i hög grad märkrdiga och, som vi tro, framtidsdigra.!t Vi skola i en kommande artikel hänvisalr ill dem. 2 0 1 Vi meddela på ett annat rum i dagens lad förteckningen på de nu afslutade riks-i lagsmannavalen för andra kammaren, hvari a