Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1869, sida 2

— Ingen vet det. Då man tar deras hy och växt i betraktande, jemte anklagelsen för kätteri och den herrskande racens traditionella hat emot dem, anser jag dem härstamma från de gamla herrskarne öfver denna del af Frankrike, — de Arianska Göterna. Ni finner cagoter under detta namn i hela vestern, men ej i östern; och hvarhelst ni anträffar dem, från Bäarn till Brittanien, äro de en misshandlad, afskydd race. — Och är det allt hvad man känner om dem? — Allt — hvad äfven en man, som har försökt att skrifva en bok om dem, kan säga er. De och ziguenarne äro en af historiens gåtor. oo — Endast i en gammal, utsliten verld kan en sådan orättvisa ega rum, sade Gararnie varmt. — Ni talade om vårt slafväsen, men det nästa steget af män, som ej ha ansett något pris för högt för att köpa sin frihet, måste blifva att äfven befria dessa olyckliga negrer och uppfostra dem till en sådan jemnlikhet med dem sjelfva, hvaraf de äro mäktiga. — Amen, sade herr de Lestrelle, men med ett sådant uttryck af tvifvel, att den unge mannen fortfor med stigande värme: — Det konfedererade konventet uttalade sig för nära fyra år sedan emot slafveriet, Massachussetts har afskaffat det, andra stater ha förbundit sig att småningom låta det upphöra, och den amerikanska nationen är så långt ifrån att gilla den tanken, att en menniska kan vara en annan menniskas egendom, att sjelfva ordet slaf har blifvit uteslutet ur vår konstitution. — Men ni ha ju slafveri? inföll madame de Lestrelle i en naiv, undraude ton.