Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1869, sida 2

honom stack honom. Han jemförde i sitt sinne hennes försvar af Veronique Chrestiaa med hennes likgiltiga, skygga manör i sitt eget hem, ansåg det som bördshögfärd, och förmodade hennes uppförande på morgonen dikteradt af en ofririlli rättskänsla. Med all sin stolta tro på den nya tidens företräden framför den gamla, sade Gavarnie dock till sig sjelf, att döttrna sällan voro så förtjusande som deras mödrar. Narcelle å sin sida frågade madame de Lestrelle huru hon kunnat erinra sig så noga de många obetydliga händeler, hvilka, enligt hvad Gavarnie antydt, hade inträffat under hans korta vistelse på slottet. — Min engel, det kan jag inte säga dig. När jag ej mer ser menniskor, glömmer jag allt, som rör dem; om jag åter träffar dem, gläder det mig och alla mina någkomster af dem vakna ånyo. Man benöfver denna förmåga om man lefver med i verlden. — Vår fremling är således en amerikansk kapten, och denna titel ger nonom inträde i societeten, hvilket icke ens madame de S:t Xist skall bestrida, ehuru amerikanska åsigter ej längre äro ett sådant inträdeskort till de bästa saonger, som de förr voro. Han är emellertid fullkomligt comme il faut. — För mig är hans hitkomst ett verkigt nöje, anmärkte herr de Lestrelle, — ehuru jag fruktar det han får erfara en mängd obehag och svårigheter under sin process med er bror, och det är i alla fall måhända litet ogrannlaga att vi emottaga honom, men det kan ej hjelpas. (Farte Y