Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1869, sida 2

motsträfviga hand och betraktade den med glädtig förväning, i det han sade: — Är detta ert intryck af min beskrifning? Det är olikt — mycket olikt. — Jag vet det, men bryr mig inte derom, sade Narcelle, förvånad öfver hans öppet uttalade klander. — Ja, det är en torftig tillfredsställelse, madame, att teckna hvad man vet vara falskt. Er onkel skulle säga er att det finns ingenting starkt, ingenting skönt utom sanningen. Han hade tagit hennes ritmaterialier och gjorde en rask teckning af den för honom så bekanta blomman — kände endast genom hans bes och lade den framför henne samt väntade tigande hennes omdöme. Madame de Lestrelle uttalade sin beundran öfver den lätthet, hvarmed han utfört teckningen, men Marcelle sade ingenting för en stund, hvarunder fadern betraktade henne med ett kärleksfullt småleende; derefter blickade hon upp med glad förvåning och sade: — Tack, min herre, den är mycket skönare än jag hade föreställt mig, — och. hon betraktade teckningen likasom hade den varit en uppenbarelse för henne. Glad och något förbryllad tog Gavarnie slutligen afsked, men tänkte vida mera på madame och herr de Lestrelle än på deras dotter. Det gladde honom att finna dem så litet förändrade. År hade förflutit och lemnat den vänlige gamle mannen och hans förtjusande maka oförändrade; men den allvarsamma Marcelle var ett nytt element, på hvilket han ej hade räknat, och hennes allvarliga tillbakadragenhet samt det ringa intresse hon visade