Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1869, sida 2

Eu och annat. Än en gång Byron och fru Stowe. — Herr Chasles och hr Lucas. — Båörangers sista kärlek. — Baudins skugga. — Byrons dotter. — Shelleys vision. Ett fartyg, klumpigt till formen och med hög bakstam, påminnande något om, Majblomman, gungar i bränningen utanför en kedja af hvita klippor, som beteckna engelska kusten. Det Jider mot natten; åskmoln hafva stigit upp vid synranden. I fartygets bakstam ses en besynnerlig ge-talt: en besvärjerska, som skådar bort: mot molnen och med utsträckt arm bju-der dem försvinna. Ingenting är nyckfullare än de former, som de jagande skyarne ikläda sig: dessa, mot hvilka besvärjelsen är riktad, likna skuggan af en jette, hvars fladdrande mantel utbreder sig kring synkretsen och kring hvars hufvud himmelens stjernor sluta sig som ett diadem. Besvärjerskan uttalar sina formler; hafvets vågor resa sig allt högre och skumma allt: vredare; men jetten försvinner ej. Besvi jerskan rasar; de blixtar, som molnstoden gömmer i sin barm, ville hon gripa, för: att slunga dem som vapen emot honom: men hennes formler verka ej på honom, blott på hafvet, på bränningen, som kokar allt vildare och slutligen begrafver skepp och vala, medan skuggan stiger högre och högre, och det bleka stjernljuset förråder, att hon bär Byrons drag. Om Turner, hvars djerfva pensel sammansmälte fantasi och verklighet, ännu. lefvat, skulle han måhända begagnat detta, motiv till en ny ,Hägring på hafvet. Besvärjerskan, fru Beecher-Stowe, har