Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1869, sida 2

torde den blifvande efterfrågan på ledigt penning kapital komma att mer än väl motsvaras af genom spanmålsexporten på hösten uppkommande tillgång. Redan nu hafva kurserna på utländska valutor ansenligen gifvit vika, och i fall ej sjöfarten allt för snart blir stängd, så torde det otroliga inträffa, att äfven andra institutioner eller firmor, än riksbanken, komma att befatta sig med import af ädla metaller. Måtte de, som lidit svårt af ,silfversjukan, ej falla in i en annan ytterlighet och, från vår mycket omtalade fattigdom, komma på den tanken, att vi numera hafva råd till allting, och att det enda som brister är företagsamhet. Denna, om ej parad med klokhet, kan åstadkomma genom öfverdrift lika stora olyckor, som likgiltigheten, hvilken ingenting uträttar. Må vi glädjas åt den herrliga äring, hvarmed försynen nu välsignat våra tegar. Må vi isynnerhet till sitt rätta värde uppskatta den för alla gagnande och lyckobringande omständighet, att hufvudnäringen jordbruket nu påtagligen kan göra en ofbetalning å iråkade skulder, utöfver den årliga räntan. Så gerna vi se nya företag bringas å bane, så tro vi dock, att den nu uppkomna tillökningen i kapital skulle gagna bättre, om den användes till konsoliderandet af vår ställning. Detta kan ske antingen genom att gifva ökad styrka åt goda företag, hvilka hittills, åtminstone under de svåra åren, arbetat med -half maskin-., eller också genom att inköpa någon del af de svenska räntebärande obligationer, hvilka cirkulera i utlandet. Hvarje åtgärd, som på ett naturligt sätt minskar vår till fremmande nationer utgårnde årliga tribut, ökar det inhemska välstånlet.