Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1869, sida 2

1636, och den store botanikern Tournefort hade hållit offentliga föreläsningar derstädes. Endast några få lärda hade egnat sig åt den nya vetenskapen, och herr de Lestrelle, väl bekant bland dem, stod i beständig brefvexling med dem alla. Ehuru hans maka och dotter befunno sig på sin vanliga plats denna eftermiddag, fanns han icke vid sitt bord i det inre rummet; hans stol stod tom. Genom den öppna dörren syntes papper, böcker, stora och små lådor, glasskifvor m. m. En vän hade förmått honom lofva att spisa middag hos sig, och han hade med en viss motvilja uppfyllt detta löfte samt begilvit sig af i god tid, med afsigt att botanisera till dess middagstimman inträffade klockan tre. Det var ej underligt att han redrog att gå till fots, om man, oberäknadt nöjet att få botanisera, tager vägarnes dåliga tillstånd i beräkning. Han hade begitvit sig i väg förr än hans fru och dotter återkommo från messan, och hade således ej hört talas om förmiddagens tilldragelser. Madame de Lestrelle hoppades att någon gäst skulle komma och fördrifva tiden under eftermiddagen, samt saknade att herr de S:t Xist, som hade anländt tidigt med en helsning till de två damerna från hans moder, ej Hade kunnat stanna qvar. Gäster voro alltid välkomna hos henne, ehuru ej så vanliga, ty slottet låg aflägset från andra egendomar, och borgarne i Ibarraye skulle ej hafva vågat besöka henne utan giltiga skäl, huru mycket de än önskade att göra det. Stundom samlade hon vänner omkring sig i slottet, och skådespel, dans samt musik förändrade dess hvardagslif för en tid, men ett sådant