Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1869, sida 2

längd; vid hvardera ändan låg ett mindre rum i de östra och vestra tornen. Golfvet var af polerad ek; här och der lågo små mattor, väggarne voro målade i landskap, tunga gardiner hängde framför dörröppningarne, och fönstren lågo utåt en bred trappa, som förde till en ter nedanför lågo en läng allö och v gräsmattor, der en angenäm skugga h skade. En skärm tycktes bilda en slags budoir i det stora rummet för madame de Lestrelle, hvars närvaro antyddes genom blommor och fåglar i hvarje fönster. IIOn och hennes dotter hade som vanligt satt sig nära den öppna dörren till herr de Lestrelles arbetsrum, ty ehuru han ej egentligen sällskapade med dem under det han läste och studerade, tyckte han om att veta dem vara i närheten. De voro så nära, att om han bade lyssnat kunde han alltid hafva hört deras samtal; men då han hade böcker eller pennan i handen, gaf han ej mera akt på deras ord än på qvittrandet af sparfvarne utanför, ehuru han alltid var färdig att besvara någon anmärkning af sin unga maka med ett ord eller ett mildt leende, i hvil stundom låg ett godmodigt skämt. Eller ock brukade han tillkalla sin dotter och visa henne något under genom mikroskopet, hvilket var hans lifs glädje, och hvilket han med outtröttligt tålamod sökte fullkomna. Mikroskopet var då ännu en jemförelsevis ny upptäckt; han måste lära sig att använda det och förbättra dess fel; och han betraktade de under, som det började afhölja, med en slags fasa, full af tjusniug. Botaniken befann sig ännu i sin barndom i Frankrike, ehuru Jardin des Plantes hade blifvit anlagd i Paris år