Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1869, sida 3

ler häremot: att han icke erhällit någon liqvid af Nils Jonsson, hvilket denne ej heller kan bevisa. hvarför B. anser sitt ord härutinnan vara lika godt som Nils Jonssons; att de båda vittnena, hvilka erkänna sig hafva underskrifvit en af Nils Jonsson till B. utfärdad revers å ofvannämnda belopp, men som förneka den vid domstolen förevisade reversens äkthet, det ena nyligen haft sak med B. och derföre bure argt sinne till honom och att det andra vittnet vore en beskedlig schåter, som af bjelpsamhet mot grannarne lätt skulle kunnat lockas att förneka sin namnteckning; och slutligen, att han, B., som innehar en med samma penningetransaktioner sammanhängande ordresrevers å 800 rdr, med hvilken han, om han verkligen varit en så samvetslös person som N. J. vill påstå, ju skulle kunnat uttaga dubbla beloppet af N. J., väl varit dårhusmessig om han för att komma åt endast halfva summan skulle velat riskera heder och ära. Nils Jonsson hade emellertid sina båda vittnen, och häradsrätten resolverade att B. ,,egt vetskap om reversens falska beskaffenhet. Tidningen tillägger: ,Så är i korthet sakens sammanhang. Hvilken af de båda parterna skall man nu tro? Det är icke omöjligt att hofrätten, dit B. vädjat, kan hafva en annan åsigt om saken än häradsrätten. Detta är den juridiska sidan af saken. Den moraliska domen åter; ja, må vi öfverlemna denna åt hjerteransakaren der ofvan.