Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1869, sida 2

inom alla TYSKLAND. Som man af ett telegram sett, har den hittills varande ambassadören i Wien, friherre Werther, hvilken beklädt denna post sedan December 1866, nu blitvit definitift utnämnd till grefve Goltz efterträdare som ambassadör i Paris. Den liberala pressen i Wien har redan länge betecknat Werthers förflyttning såsom önskvärd, enär hans bekanta , kröningsdepech (en berättelse till grefve Bismarck om sinnesstämningen i Ungern med anledning af kejsarens kröning i Pesth, Juli 1867) hade bragt honom i en liknande ställning till österrikiska regeringen som grefve Usedom genom sin depech till Lamarmora hade kommit uti till den italienska. Kronprinsen af Preussen skall. öfver Brindisi begifva sig till Egypten, dit den nordtyska krigskorvetten Hertha skall föra honom, och det heter, att troligen flera andra af förbundsmarinens fartyg skola sluta sig till Hertha för att åtfölja kronprinsen, som på återvägen ämnar aflägga besök i Athen och Konstantinopel. Det är i närvarande ögonblick ingen del af Tyskland, som i så hög grad är föremål för en allmän och spänd uppmärksamhet som storhertigdömet Baden. Man torde påminna sig, att det redan för några veckor sedan berättades, att Wärtemberg hemligt inträdt i nordtyska förbundet, och att de andra sydtyska staterna snart skulle följa efter. Detta meddelande, som snart mötte en välgrundad motsägelse från slera håll, synes dock haft skäl för sig i afseende på Baden. I detta land är nemligen anslutningen till nordtyska förbundet mera förberedd än på någon annan punkt af hela det sydtyska territoriet, och för en uppmärksam iakttagare af händelserna kan det knappt vara tvifvelaktigt, att de sednaste tilldragelserna i Frankrike ytterligare sporrat Preussen att hålla allting beredt för att genomföra Badens anslutning till nämnde förbund vid första gynnsamma tillfälle. Förhandlingarne härom mellan grefve Bismarck och regeringen i Baden undandraga sig naturligtvis offentligheten, men att det är någonting i görningen, som sätter de andra sydtyska staterna och Österrike i stark rörelse, synes framgå af de många rykten, som varit spridda om betydelsefulla steg från den badenska regeringens sida; om ett lagförslag, som skulle föreläggas den i Fredags uti Carlsruhe sammanträdda landtdagen angående en anslutning till nordtyska förbundet; om den sjuke storhertigens eventuella thronafsägelse, o. s. v. Det i ett telegram meddelade innehållet af storhertigens throntal synes äfven bekräfta suppositionerna i nämnde hänseende. Äfven de mångfaldiga och stridiga meddelanden, som varit i omlopp angående ändamålet med den österrikiske rikskanslerns sednaste resa från Wien till Mänchen, Stuttgart, Baden och Strassburg, förklaras på ett naturligt sätt, då man sätter den i förbindelse med den sydtyska frågan, som åtminstone under en kort tid varit brännande. Måhända har ett omedelbart utförande af de då uppgjorda planerna åter blifvit uppskjutet, på grund af den något förändrade situationen i och med kejsar Napoleons tillfrisknande, men, så vidt man kan döma efter de sydtyska och österrikiska tidningarne, är den åsigten ännu allmänt spridd, att den tidpunkt är nära, då Preussen skall försöka det så ofta förutspådda steget öfver Mainfloden, ehuru visserligen i den något modifierade formen, att det skulle blifva Baden, som toge initiativet och anhölle om upptagandet i förbundet. Huru man i Wien bedömer denna sak, framgår bland annat af en ledande artikel i , Neue freie Presse af den 22 dennes, der Badens inträde i detta förbund betraktas såsom en af de mest skickelsedigra händelser; som kunde inträffa under de nuvarande förhållandena i vestra Europa. Det heter i nämnde artikel: ett ögonblick, då det i Frankrike förbereder sig en mäktig och genomgripande politisk förändring, en omhvälfning utan like sedan den första revolutionen, uppdyker den underrättelsen, det Baden skulle begära att upptagas i nordtyska förbundet. Vi kunna och vilja icke tro, att kloka män, som icke endast älska sitt fädernesland, utan äfven freden, och som förmå att öfverväga följderna af ett så betydelsetullt steg, utan tvingande nödvändighet och endast för att gifva ett faktiskt bestående tillstånd den formella bekräftelsen, skulle taga initiativet till ett steg, som skulle framkalla en sammandrabbning så våldsam, att man knappast kunde tänka sig en värre Badens in