Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 1

A ———— — Hennes stam är förbannad från slägte till slägte, svarade kyrkoherden; — de äro spetelska och kättare, och hvarje god katolik måste afsky dem. — Af aktning för er åsigt afhöll jag mig från att träda emellan, sade markisen med tvetydig artighet. — Det är inte min fars, sade Marcelle. — Nej, nej, herr kyrkoherden känner min makes åsigter, och han kan ej uppta illa, att min dotter handlade så som herr de Lestrelle skulle ha gillat, sade madame de Lestrelle med blidkande behag. — Ah, jag börjar minnas nu; cagoterna ha svansar, till tecken att himlen missbilligar dem af någon orsak, sade fremlingen muntert. — Man borde utfärda ett påbud att dessa svansar afskaffas, isynnerhet nu, då man börjat med reformer. — Det vore en värdig motion för det heliga konciliet, sade herr de S:t Xist. — Min herre, sade kyrkoherden och rynkade ögonbrynen, — om ni känner något om dem, så bör ni äfven veta att de alltid ha varit och skola förblifva cagoter; och endast i tider som dessa, tilljade han med en blick på Marcelle, — endast i olyckliga tider som dessa, kunde katoliker finnas, hvilka våga, i strid mot Skriften, att beskydda dem. Min dotter, tillade han och nalkades Marcelle, då hon tog afsked af sin skyddeling, — hvad barmhertighet ni än må hatva visat i dag, så är den mer än uppvägd genom den uppmuntran ni har gifvit dessa cagoter, och er olydnad mot mig. — Jag tror att madame ej är skyldig någon annan än sina slägtingar räkenskap