Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 1

sällskapet M. H. E. F. och några andra .Sieurs äro de som på Djurgården i sommar ,,vedervågat icke sina egna, utan andras armar och ben. Ni har möjligen trott, att den i våra tidningar annonserade velociped-täflingen visade, att man med lif här hängaf sig åt detta slags sport; så är icke fallet, s. k. sportsmin å 50 öre i timmen för velocipedens hyra finnas nog, det är just dessa herrar som ,vedervåga — Stockholmskt uttryck! — men det finnes blott en som kan sägas vara värdig namnet ,bicyde sportsmen, och denne är en hr Richnau, som redan hunnit bli , historisk i vårt velocipederi, ty han har , haft den lyckan att under sina öfningar svårt bryta sitt ena ben. Således en intressant karl, en vän för öfrigt af alla dramatiska och lyriska artister, och det var han som i dessa dagar vann priset derför att han kom sist till målet. IIumbug för resten i detta som många andra fall: hvad skulle de två stora restauranterna på Djurgården göra, under dessa folktoma tider, annat än associera sig med en velociped-vagnmakare för att draga massor af folk till Djurgården? Striken är slut, icke murarnes, icke målarnes, icke skräddaregesällernas, icke — ty de äro för längesedan slut — de ha fått sin dom af tidningarne — utan striken mot de kongl. teatrarne, striken mot hr af Edholm är slut, den strike, som, enligt en Göteborgs-kollegas utsago, ville försöka tiga de kgl. teatrarne ihjäl, den är slut. Allt är på bästa fot igen, hr Edholm är nöjd, ty hans representationer omtalas igen, hr Edholm är nöjd med petit — den stilsort han anser sig böra annonsera med för sin publik — och så äro alla nöjda, tills vidare ätminstone. Ingen var mera nöjd än hr Edholm med Mäster Fröjd, men det får man säga, att publiken var mycket missnöjd — och det icke för ordspråkets skull — med denna produkt, saunolikt en förstlingsprodukt af författarinnan — som, uppmuntrad at ,, Fröken Elisabeths framgång, lät detta sednare, all heder värda, men verkligen underhaltiga arbete se dagen. Efter det man sett denna Elisabeth och denne , Mäster Fröjd är det knappast möjligt att säga för sig sjelf: här finna vi förf:n till ,,Tatarnes son-. Men så skall hon helsas såsom den der varande en förmåga på det dramatiska skriftställeriets område, en stor förmåge, på hvilken man, efter dessa verkligen lyckobådande försök, har vissa anspråk. Herre Gud! hvad den Fredrik Deland ändå är för en rolig Konjander, säga alla menniskor, som sett honom dessa dagar; man kiknaraf skratt, så att man ej vet till sig. , Gubben är gammal; men Fredrik Deland är oomkullrunkelig; alldeles sådan han var för så der 15 år sedan är han nu, och den nya generationen skall troligen skratta lika så hjertligt som ni och jag, när den får se honom som den utomordentlige Bautastenius, när han bedömer de olika ,,krukornas ålder. Hvilken humor hos Aug. Blanche, hvilken komik hos Fredrik Deland! Och den arkeologiska kongressen, som ej invalde honom till hedersledamot! Xy.