omkr. 24 operor, och efter densamma, p. den korta tidrymden at tretton år, dertil ännu ytterligare bortåt 50. Man påstå att t. ex. ,,Don Pasquale ej kostat Doni zetti mer än åtta dagars arbete, hvilke skall hafva föranledt honom att på skäm yttra, då man berättade honom, att Ros sini användt fjorton dagar på ,,Barbera ren i Sevilla: ,,Det förundrar mig icke han är ju så lat. (Rossini behöfde sjelfva verket för sina 50 operor fyra ål mera än D., eller inalles — 17 år!) — De flesta af Donizettis operor hafva emellertid råkat i glömska snart sagdt lika hastigt som de tillkommit. Af de mera bekanta och repertoiren ännu tillhörande äro ,Lucie, Lucrezia Borgia, ,Linda, ,Kärleksdrycken, ,Regementets dotter, äfvensom , Anna Bolena och ,Leonora (La Favorite) gifna å kgl. operan i Stockholm, och de fem förstnämnda samt, Belisario och ,,Don Pasquale derjemte äfven i Göteborg. Lucrezia anses såsom i melodiskt hänseende rikare utrustad (än tillochmed Lucia, den mest bekanta och oftast gifna af Donizettis tragiska operor. Den har dock icke haft samma framgång, som denna sistnämnda. Utan tvifvel har ,,Lucrezia att uppvisa en mängd briljanta och tacksamma nummer, af hvilka flera äro vordne populära, såsom Lucrezias och hertigens arier samt isynnerhet Orsinos dryckes-sång, ,full af friskt behag, i hvilken dertill det genom munkarnes grafsång förorsakade afbrottet är af stor dramatisk effekt. Framstående nummer äro derjemte duetterna emellan Lucrezia och Gennaro, och man finner i denna opera en äkta musikalisk perla, neml. tersetten i andra akten, hvilken är ett lika melodiöst som karakteristiskt och väl arbetadt nummer. Om det sätt, hvarpå operan i Tisdags utfördes, kan man säga att ,,Lucrezia helat hvad ,,Barberaren bröt. Ensemblen var öfvervägande god, med undantag måhända af första aktens final, der det hastiga tempot gjorde, att åtminstone ett och annat icke ville redigt komma fram; kör och orkester lade i dagen spår af berömvärd nyansering, kostymerna voro praktfulla och det dekorativa äfvensom de sceniska anordningarne i öfrigt voro väl och smakfullt träffade. Intrycket af det hela blef derför serdeles gynnsamt, heldst äfven de resp. solo-partierna rätt väl omhänderhades, om ock åtskilligt hade kunnat önskas bättre. Så kunde man i fru Cepedas återgifvande af titelpartiet lika litet undgå att bemärka den omsorg, hvarmed hon undvek det öfverdrifna forcerande af röststyrkan, hvilket vi vid ett föregående tillfälle tillåtit oss klandra, som det, att partiet i dess högre tonlägen tycktes något ansträngande för sångerskans stämma. Låtande i öfrigt de effekter, som af handlingens gång framkallas hos operans passionerade, lastbara och brottsliga hjeltinna, komma, så i sång som aktion, till fall åskådning, torde fru Cepedas framställning af denna karakter tillhöra det bittre af hvad som här presterats. Jemförelsevis svagast var fru C. i första akten, bättre i den tredje och mest lyckad i andra aktens scener. Saknande den nobless i hållning och åtbörder, som man så gerna vill finna hos en furste, återfann man deremot hos herr Tasti såsom Alfonso det hårda och obevekliga i den förorättade makens beslutade hämnd, på så sätt åminstone, att herr T. från början till slut lät sin i sig sjelf starka stämma med domsbasunens kraft tona genom salongen. Måhända äfven, att detta parti ligger väl högt för hans röst och att densamma till följe häraf här, såsom sagdt, klingade mera kraftig än vacker. IIerr s Sabbatini iakttog i afseende på användandet af sin stämma samma moderation, som vi hos fru Cepeda haft nöjet loforda. Hans sång var derför denna afton angenämare än eljest, och med den savoir faire och elegans, som onekligen stå honom till buds, förfelade han icke att åt sitt uppträdande såsom Gennaro gifva rätt mycken relief. Döds-scenen var deri ett högeligen förtjenstsullt moment. Fröken Stolca gaf Orsinos anslående brindisi ej utan friskhet och behag. Dess hastigare tidsmått och kortare taktdelar tillät hennel. ej att der på hvarje ton anbringa sitt välsignade vibrato, af hvilket man deremotfick mer än nog i den första kavatinan. Herrar Castelli och Coy fyllde naturligtvis väl sina platser, såsom Gubetta och Rustighello, hvilket äfven torde kunna sägas om de medlemmar af kören, som fått sig anförtrodde de venetianska ädlingarnes små repliker. ,Lucrezia gifves i morgon för andra gången. Riksdagsmannaval. I ,Smålands-Posten för i går läses: Vår uppgift i förra Onsdagsnumret angåda vglan ä4 frtata An I 4