Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1869, sida 2

häfdvunna sekelgamla känslor af hat och förakt. Hvart hon vände sig, mötte hon endast mörka och vredgade blickar från gammal och ung, samt obarmhertiga skymford, ehuru ingen vidrörde henne; tvertom ryggade alla tillbaka med vämjelse, då hon skred framåt, vacklande och skälfvande, med händerna tryckta mot sitt bröst, i hvilket det stackars lilla hjertat klappade våldsamt. Abben hade yttrat ett par ord till förmån för henne, men då han fann sig ohörd, ryckte han på axlarne och gick tillbaka till porthvalfvet, der herr Bergerat, kyrkoherden, och några betydande män från staden ännu stodo och samtalade, utan att bry sig om scenen, likgiltiga för flickans förskräckelse och den verkliga faran, att skymforden kunde öfvergå till våldsamheter. Den enda person, som verksamt sökte medla, var en liten tet borgare, och hans beskäftiga försök att lugna hopen framkallade blott hånskratt. Madame de Lestrelle hade gått fram i porthvalfvet och besvor sin unga dotter att följa med henne bort, men Marcelle betraktade tumultet med stegrad spänning, sedan hon fåfängt uppmanat kyrkoherden att träda emellan. Hon vände sig till den närstående markisen, men uttrycket i hans ansigte hejdade orden på hennes läppar, och hon gjorde en åtbörd af förakt och harm, som han dock ej märkte. Cagoteflickan såg sig omkring med samma fasa som en i bur instängd fågel, hvilken hotas af kattens tass; derefter flydde hon plötsligt, förföljd af ett hotande skrän. Den livrklädde karlen, som först hade ropat: — Döda henne! tog upp en sten och kastade den efter henne, och vare sig att hon träffades, eller att hennes fot