Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1869, sida 3

den fördelen att befordra växtligheten af , våra bästa matsvampar, ett födoämne, som redan vunnit allmogens uppmärksamhet och hvaraf ej obetydligt insamlats till afsala här i staden. Ett storstätliet exemplar af jätteröksvampen (Ly iganteum), hvilken erligen skulle fc gt mål åt en hel familj, har man v. älle att beskåda i härvarande elementarläroverk Den har en ej aflägsen likhet med ett ordinärt qvinnohufvud, prydt med mångdubbelt så stor chignon — äfven proportionen således ,,efter naturen. Amerikanskt. Språket i amerikanska pressen är visserligen kändt för sin styrka, men icke desto mindre kan man e låta att studsa, då man finner en så ansedd tidning Newyork World helsa gencral Sickles utnämning till gesandt i Madrid med en lång artikel, hvilken ända igenom är hållen på samma sätt, som den här nedan återgifna öfverskriften, så lydande: , Daniel E. Sickles. — Offentligt emottagande af vår nye gesandt i Madrid. — Något närmare om honom. — Hans karrier som landsvägsröfvare, poströfvare, spion, mördare, förtroendeman, genera!, satrap, politikus etc. etc. — Upphöjdt exempel på gen skurks lycka i amerikanska politiken. — En förebild för det unga Amerika-. Straffad få a. En landtbrukare i närheten af Roeskilde upptäckte, att hans hästar så småningom förlorade sina präktiga mahnar. Han frågade stallorängen om orsaken, men denne hade icke heller någon kunskap derom. Landtbrukaren beslöt då att tillbringa nätterna i stallet för att om möjligt få sc tjutven. Efter ett par nätter lyckades det honom slutligen att fånga densamma, som då befanns vara en af pigorna, hvilken stal mahnhår för att derutaf göra sig — en chignon; men landtbrukaren, som ej ville ha en modedocka till ladugårdspiga, körde henne genast på porten. Frankrikes äldste dramatiske författare, Charles Maurice afled nyligen vid S7 års ålder. At hans teaterstycken, hvilka på sin tid blefvo mycket spelade, märkas: ,,Gibraltar, ,,Putsmakaren. ,,Mascarille, ,,Den illa bevakade slickan-, m. fl., hvilka äfven upptogos på Theatre francais. Charles Maurice var den förste, som grundlade egna teatertidningar i Paris, och han betraktades såsom en af dem, hvilka i pressen införde den skamliga seden att taga betaldt för införande i tidningen af beröm öfver de uppträdande. Såsom exempel bärpå anföra de franska tidningarne flera anekdoter, af hvilka vi återgifva följande: En dag kom en dansös, som hade debuterat i operan, till honom och prenumererade på tio exemplar af hans tidning, tillfogande att hon följande dagen skulle sända betalningen. Detta glömde hon emellertid. Om aftonen anmälde Maurice hennes debut endast sålunda: fröken X. är särdeles vacker och har utmärkta anlag; vi vilja se om hon uppfyller de löften hon har gifvit.