Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1869, sida 3

2 H År j FAT å Släckningsmedel för olja; talg och andra feta ämnen, som råkat i brand. Det är allmänt bekant att en mängd eldsvådor uppkommit vid kokning af fernissa, såväl som i såpsjuderier och ljuskabriker vid smältning af talg och vid andra dylika tillfällen, dertöre att man för ögonblickei saknat tjenliga medel att qväfva lågan. ! Ett sådant medel, hvarpå man hittills fästat alltför liten uppmärksamhet, oaktadt dess företräden Framtör flera andra, utgöres af en tät stålträdsv Användningen deraf beror på det bekanta rönet, att flammor ej förmå tränga igenom en sådan väf, om den är någorlunda fin. Man skaffar sig en dylik värnad och utspänner den i en ram, likt bottnen i ett såll, samt hänger upp den någonstädes, der den kan lätt och hastigt ätkommas, i det rum der man brukar koka fernissa, smälta fett, tillverka beck, harts och dylikt. Fattar smältkitteln eld, så lägger man blott stältrådsramen öfver kärlets kant; lågan slocknar då snart och faran är med detsamma förbi. Man behäfver icke då för släckningens skull gripa till den annars vanliga nödhjelpen att kasta asta eller sand i kitteln, och på det viset förderfya loket; oberäknadt aft den ur den heta smältan utvecklade. gasen får tillfälle att komma ut obehimdradt och! icke vid påläggning af ett tätt lock föranleda n. En stor svamp. En kkrönikeskrifvare i Vesterästidningen Aros berättar: Den regniga och jemförelsevis varma årstiden har åtminstone ; j j j