Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1869, sida 2

Industriexhositionen i Venersborg. Ur det af landshösdingen grefve E. Sparre hållna tal vid denna expositions öppnande återgifva vi följande: Maskinerna, i början af arbetaren sedda med oblida ögon, skola, låugt ifrån att skada, tvärtom i väsendtligaste mån gagna honom. Genom den besparing i användandet af fysiska krafter, som de bereda honom, möjliggöra de anlitandet af hans intelligens och skola såluuda lyfta honom, ifrån att vara en nästan intelligenslös kugge i industr ens drifhjul, till en intelligent ledare af maskinen, eller ock höja honom till en konstnärlig handtverksidkare. I begge dessa afscenden behöfver han oeftergifligen bildning. Såsom ledare af maskinen måste hau ega insigt i naturlagarne. Han måste känna och bedöma dessas verkningar, för att använda och vidare utveckla de maskiner, som konom anförtros. Han måste vidare ega kännedom om de ständigt nya förekommande råämnen, som för hans tillverkning kunna användas, och om de orter, hvarifrån de erhållas. Ilvad beträffar åter konstindustricn, så ingå, såom sjeltva benämningen antyder, i denna tvenne rktorer: den industriella, det arbete som afser fyllandet af ett materielt behof för menniskan, och den konstnärliga, som sträfvar att i form och irger tillfredsställa heunes andliga behof. hennes skönhetssinne. Hvarje genom arbete åstadkommet föremål, tjenande till bruk och nyttjande för menniskan, faller inom konstindustriens område. Efter förebilden af naturens skapelser, hvilkas ändamålsenlighet i allmänhet sammanfaller med skönhet i formen, böra industriens alster vara fulländade såväl i fråga om ändamålsenlighet som sormens skönhet. De alster vi hafva qvar från antiken förena begge dessa egenskaper. Jemväl under medeltiden och början af den nyare tiden visar sig hos industrien ett sträfvande efter skönhet i form, hvars resultater vi ännu beundra. Den reaktion emot en ytterlig förfining, som under den fransyska revolutionen gjorde sig gällande, framkallade en sökt enkelhet i form, med åsidosättande af skönheten. Vår tid har bevittnat återgårgen från detta sakernas skick, och den benägenhet för äldre konstsaker, som i sednare tider visat sig, idagalägger att sköuhetssinnet vid bedömandet af