Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 1

AAA — Yket vore utom Frankrikes gränser, så skulle resgeringen ju till hennes återkomst föras af de i ätjenst varande ministrarne, hvilka sammanträda ttill en konselj, der de flesta rösterna afgöra föreliggande frågor. Kejsarinnan-regentinnan skall vid sidan af sig hafva cit regeringsråd, hvars skyldigheter och rättigheter äro upptagna i art. 21 uti senatsbeslutet af den 17 Juli 1856. Medlemmarne af regeringsrådet hafva att med absolut röstpluralitet afgöra öfver följande frågor: 1. ofyer kejsarens förmälning; 2. öfver krigsförklaringar, undertecknande af freds-, alliansoch handelsfördrager; 3. öfver förslager till organiska senatsbeslut. I alla andra frågor skulle regentskapsrådet endast hafva konsultativa röster, och dessa endast då, när några frågor blefvo detsamma af regentinnan underställda. Rådets sammansättning är reglerad genom ett dekret af d. 1 Febr. 1858, enligt hvilket det består af hemliga rådet och af tvenne den minderårige kejsaren närmast stående prinsar. Kejsaren har för öfrigt förbehållit sig rättigheten att genom en offentlig akt konstituera ett annat regentskapsråd. I denna stund består hemliga rådet af två nuvarande och fyra f. d. ministrar, nemligen Magne, marskalk Vaillant, Persigny, Baroche, Drouyn de Lhuys och Lavalette. Ingen medlem af regentskapsrådet får afsättas af kejsarinnan. Om någon medlem begär afsked eller dör, så utnämnes elterträdaren icke af kejsarinnan, utan af senaten. Kejsaren har den 16 dennes hållit ett ministerråd, i hvilket äfven kejsarinnan deltog. Det heter att inrikesministern Forcade vid detta tillfälle framlagt en förteckning öfver de prefekter, som skulle ersättas af andra. Man ämnar nemligen för framtiden icke låta prefekternas utnämning uteslutande bero af inrikesministern, utan låta saken afgöras af hela ministeren. Victor Hugo, som — efter hvad vi förut berättat — ir vald till hederspresident vid fredskongressen i Lausanne, har ankommit dit den 13 dennes, åtföljd af sin son Francois, och tagit in i Hotel des Alpes, der kongressbyrån har sin lokal. Paul Maurice och Jules Ferry, den sistnämnde deputerad för Paris, hade äfven ankommit dit. Gambetta väntades också. Victor Hugo höll i första mötet ett tal om , den absoluta och eviga freden, freden utan konungar och armåer, hvilket mottogs med stormande bifallsrop. Kejsarinnan säges skola anträda sin orientaliska resa den siste dennes. Djemil Pascha, Portens ambassadör i Paris, lemnade den franska hufvudstaden den 16 dennes för att vara kejsarinnan till mötes i Konstantinopel. SPANIEN. Den 18 dennes firades i Madrid en stor nationalfest. Det var då på dagen ett år sedan den spanska eskadern i Cadix hamn under amiral Topetes befäl höjde upprorsfanan och derigenom gaf signal till den statshvälsning, som slutade med den bourbonska dynastiens fördrifvande. Hufvudstaden anslöt sig — som bekant är — först till revolutionen, då marskalk Serrano vid Alcolea hade slagit drottningens zeneral Novaliches (den 25 September) och lrottning Isabella, som i San Sebastian nade blifvit öfvergifven af hela den dervarande marineskadern, hade flytt till Frankrike. Till följe af segren vid Alcolea reste sig äfven Madrid den 29 Sepember; general Concha måste uppgifva varje motstånd, enär trupperna och folcet fraterniserade med hvarandra. Samma lag slöto sig Barcelona och Saragossa till ipproret. Då Isabella den 3 Oktober från Pau utfärdade sin svassande protest emot len legitima dynastiens fördrifvande, var sela Spanien så fullständigt vunnet för evolutionen, att man icke ens en gång ade hinder i vägen för spridandet af detta iktstycke. Den 3 Oktober höllo Serrano ch Prim under folkets jubel sitt intåg i wufvudstaden, och från denna dag har Spaniens öde visendtligen hvilat i dessa venne mäns händer. Under de olika mivisteörerna hafva Serrano och Prim stänligt varit de ledande, och f. n. styrer den ne af dem landet som t. f. regent, den undre som konseljpresident och krigsminiter. Det kan icke heller betviflas, att lanen till statshvälfningen företrädesvis tgätt från dessa män. Deras ursprungiga mål var endast att tvinga drottning sabella att afskeda den förhatade minitern Gonzales Bravo, att skilja sig vid in gunstling Marfori och att afsäga sig ronen till förmån för prinsen af AsfurienA —