Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1869, sida 2

Skizuer. III. Masthugget och Majorna. en herrlig eftersommarafton, solen strålar så ren som blicken från en älskande makas öga, och himlen är så blå, att man ovilkorligen lockas ut i det fria. Men hvart skola vi ställa kosan? De prydliga husraderna, kanalerna och broarne i sjelfva staden erbjuda ej längre stadsbon någon omvexling, och vi känna behof af nya intryck. Men hvad säger ni om en promenad till Masthugget och Majorna, dessa Göteborgs utposter mot vesterhafvet? Sagdt och gjordt. Sedan vi passerat den nya allten, i tysthet beisat ,, bullgummorna vid Hagabron och deras märkvärdiga paraplyer samt pustat utnågra ögonblick vid Pustervik, se vi framför oss det ståtlig? . Jerntorget med sin vattenkastare, sina lux: viga droskkuskar och det kolossala Lin dbergska huset i fonden. Här utmynna nu tre gator, hvaraf den mellersta dock mnu är blott ett storståtligt löfte, och vi styra kurs in på den så kallade Åreda våigen, — utan att dock derför er) änna oss vara alltför stora syndare — sunt befirina oss inom några ögonblick för satta likasom till en främmande småsto d. Trähus, röda plank och trädgårdar omgifva oss; kattor gassa sig i solskenet på trapporna, barn leka i rännstenen, belsåminer och fuchsior synas i föpstren, och i några portgångar står husvärden i skjortärmarne och röker helt förnöjd sin aftonpipa, medan ett idylliskt lugn hvilar öfver det hela. Gatan . kröker sig i en båge nedanför bergen, hvars sluttningjar äro betäckta af hus, dit sidogator leda. Dessa hus erinra om svalbon, och derris innevånare äro äfven likasom svalorna — nöjda med litet. Det är sattigdomens hemvist. Småningom, och ju mera man. rialkas Stigbergsliden, antaga husen en mera pretentiös prägel, trafiken ökas, och man märker åter att man befinner sig i grannskapet af en större stad. Från backens högsta punkt har man en egendom tig och vidsträckt utsigt öfver ri