Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1869, sida 2

Såsom man ersarit af de dagligen inzående uppgifterna rörande de i landet örrättade tiksdagsmannavalen, kommer en betydlig personalförändring att inträda nom andra kammaren. Rätt många äldre riksdagsmän bafva med eller mot sin vilja trädt tillbaka för andra, till stor del okända män, och af de förra finnas flera, som härmed sannolikt hafva för alltid afslutat denna sin offentliga bana. Så har den vördnadsvärde, S0-årige d:r Gumeelius i Örebro, Eugelbrechtsskalden, gifvit rum för brorsonen, redaktören A. Gumi lius, hvars frisinnade åsigter uppbäras af frimodighet och talang. Hvad hr Gumelius ännu kan hafva af en ung fyrs hetsigheter, är väl ,ett fel, som förgår med åren, och som nog afnötes i andra kammaren, der den, som något vill betyda, måste i första rummet lära sig sjelibeherskning. En ädel värme för allt godt — och denna känsla skall icke kallna i den nye representantens bröst — låter ej blott förena sig med yttre lugn och hossamhet, utan kan till och med derigenom blifva en mera samlad kraft; än om den upplöser sig alltför mycket i de stora ordens gasångor, en anmärkning i förbigående, som icke afser hr Gumeelius. Om hr Björcks afgång hafva vi redan ordat. Hans plats i statsutskottet blir svårare att fylla än någon annans. Den frisinnade, redbare och sakkunnige riksdagsmannen hr Berger, som under lång tid tillhört det förra borgarståndet och under flera år varit en aktad ledamot i riksgäldskontorets ötverstyrelse, har fått lemna rum för en obekant man, som i åsigter uti denna valkrets, då man ej nöjer sig med en liberalism sådan som hr Bergers, som mången gång, i förra tider, ansågs vara alltför radikal. Hr C. F. Ridderstad, nu snart senior inom den svenska pressen, men med en alltid lika liflig fantasi och lika varma känslor, har lemnat rum för en hittills obekant efterträdare. Visst är, att mången gammal vän kommer att sakna skaliges tillhöra det s. k. nyliberala partiet. Man måste vara långt framskriden a 2 mm vu — — den-riksdagsmannen, framför allt i det personliga umgänget. En annan gammal riksdagsman, hr C. A. Larsson i Östergötland, har fallit igenom för öfverjägaren Forsbäck, en obekant storhet. Det lärer vara protektionismen, som vållat denna förändring, sedan tänkesättet i nämnda riktning lärer vannit stora insteg bland östgötarne. IIr C. A. Larsson utgjorde ett af Andra kammarens mest lifgifvande elementer. Hans yttranden — alltid improviserade — äro fulla af sriskhet; han eger i ovanlig grad ordet i sin m got grofkornig, men är alltid qvick och slående i repliken. Hans karakter eger utomdess mycken ridderlighet, men den öppenhet, hvarmed han framträder, utesluter ingalunda klokket och fyntlighet att träffa utvägar att lösa eller komma ifrån svårare koll oner. Hans plats i statsutskottet blir helt visst ganska svår att ersätta. Det är möjligt att landtmannapartiet kommer att sakna hr Indebetou, men å vår sida kunna vi ej annat än vara belåtna med, att en man med hr I:s uppfattning och sinnelag fått hvila på sina lagrar. Det var dock synd om frih. Dav. v. Schulzenheim, som helt visst gerna ville fortfarande vara med. Hans hopp lärer nu stå till Första kammaren. Och der unna vi honom gerna plats, ty der lärer han väl näppeligen komma att såsom elektor upprepa sådana manövrer som de, hvari frih. v. S. vid sednaste riksdagen spelade en anmärkningsvärd roll. Man väntar änna med nyfikenhet på underrättelser från grefve A. Posses och hr Jöns Pehrssons valkretsar. I Upsala lärer ett parti arbeta på att till riksdagsman i st. för prof. Ribbing insätta en fabrikör Widman, hvilken lär vara en mycket ötverlägsen man, om han kan anses och tilltror sig sjelf att efterträda en man med br Ribbings utmärkta egenskaper. Det var ett ofta bördt tal från den sidan, der den nya riksdagsordningen betraktas med afvoghet eller farhågor, att det s. k. spondrgementetskulle blifva herrskande i den nya representationen. Då detta icke inträffade vid den första riksdagen, förmenade man att det skulle så mycket säkrare ske vid den följande. Denna förutsägelse synes åtminstone ännu icke hafva gått i fullbordan. Iafva bland de nyvalde åtskilliga män at allmogen ingått i stället för herremän, så har också förhållandet varit på andra orter omvändt. Det är naturligt, att då nnu valen för det gamla bondeståndet ro i friskt minne, många valkretsar skola anse sig nära nog bundna vid att välja s. k. bönder, men denna klass-skillnad har ju redan utjemnat sig och utjemnar sig alltmer med hvarje år. Det skall snart blilva endast en enda klass aflandtbrukare; alla sjelfegande sådana män skola vara likamycket herrar och lika mycket bönder, ehuru den sednare benämningen är vida vackrare och mera hedrande än den förra. Här kan således väl blifva fråga om ett landtbruksintresses öfvervigt vid riksdagen, men namnet ,,bondregemente lärer näppeligen blifva betecknande för våra förhållanden. I öfrigt frukta vi, för vår del, ingalunda dessa bönders öfvervigt. Det finnes lyckligtvis i den svenska odalmannens karakter så många goda egenskaper af redbarhet, hofsamhet, klokhet och sundt omdöme, att representanterna för denna stora del af nationen icke skola så lätt bringas på afvägar. Fastmer äro vi förvissade, att hvarje ny riksdag skall lemna allt större bevis på emottaglighet från denna sida för goda skäl. Fördomar låta icke besegra sig så lätt; dertill behöfves tid, men att den tiden ej skall vara aflägsen, derom kan man vara förvissad, när det gäller män med känsla för det rätta. Så skola icke heller landtmännen så lätt föras vilse af dessa s. k. ,ledare, hvilka söka vinna inflytande genom att smeka fördomarne. Under alia förhållanden motse vi den nya riksdagen med den vissa förtröstan, att den skall lemna ett förnyadt godt vittnesbörd om den nation, hvars ombud här gamlas. och om de former. hvarnå den nva , kan cmöllanåt vara nå