frodats och lofva en god, om ock ej riklig skörd. Beklagligtvis lät mången jordbrukare af de under förliden vecka rådande kalla nätterna förleda sig att skära sitt ännu ej fullmogna korn. Litteratur. Ritkurs med åskådningsapparat a! G. Saloman. Det hör till den sednare tidenns mest glädjande företeelser på undervisningens område, att ritundervisningen der: börjat intaga ett framstående rum, i diet man lärt sig alltmera beakta och erkänma detta läroämnes betydelse för alla samhälllsklasser, dels såsom själsbildande, dels cock för dess praktiska nytta. Man måste då äfven helsa med fägnad hvarje försök att åvägabringa sådana ritkurser och andra anordningar, som kunna leda denna undervisning i den rätta riktningen. Af föreståndaren för Göteborgs Musei ritskola, arkitekten G. Saloman, har, såsom man från den sednaste expositionen i Elementarläroverkets gymnastikshus torde erinra sig, en ritkurs i frihandsteckning för elementarskolan blifvit utarbetad uti väggplancher. Denna ritkurs har nu utkommit af trycket, försedd med särskild text för läraren. Denna kurs innehåller endast konturteckningar, och får derföre, såsom hvarje större samling sådana, ett utseende af en viss enformighet och torrhet, särdeles som kursen blifvit utförd med ett stort antal geometriska figurer. Vi hafva också gjort denna anmärkning mot ifrågavarande ritkurs. Härvid bör dock bemärkas, dels att grammatikan — och såsom sådan kan man i viss mån betrakta de första grunderna för ritundervisningen — är ganska torr och kärf, men utgör likväl ett nödvändigt villkor för språkstudiet; dels att den ritkurs, hvarom här är fråga, likväl erbjuder lärjungen rätt mycken omvexling, genom de olika sätt, hvarpå plancherna äro ämnade att begagnas. Så äro många afsedda att ritas ur minnet, andra att öfva lärjungen i uppmätning med ögat af vissa storheter, t. ex. liniers längd och vinklars gradmått; andra åter för jemförande med naturföremålen, o. s. v. Det ligger i sakens natur, att en ritkurs för nybegynnare ej kan vara i allt ny. Enhvar sädan måste börja med de enkla linierna och öfvergå till sammansättningar af sådana. De geometriska figurerna äro ock öfverallt desamma. Det nya hos hr Salomans kurs ligger här i den rationella och följdriktiga utvecklingen. Ideen att redan i primärkursen öfvergå från planfigurerna i geometrisk framställning till teckning af kroppar, med tillämpning af perspektivets reglor, är hemtad från den flardingska kursen, i hvilken äfven uppmaning förekommer att öfva eleverna i minnesritning. Mam har dock mot den Hardingska kursen anmärkt — huruvida med befogenhet, våga vi ej afgöra — att den alltför snart öfveergår till skuggade plancher, samt att den: saknar öfningar i krokliniers ritande. II sednare fallet är åter hr Salomans kurs mycket rikhaltig, i det här förekomma bladornamenter inskrisna i månghörningar, vinklar och ägg-ovaler, så att undervisningen härifrån kan med lätthet utgrena sig in på ornamentsritningens och siguteckningens fält. Minnesritningen är här för första gången, oss veterligen, införd såsom ett integrerande moment i elementarkursen. Kursen har, såsom vi redan nämnt, blifvit utförd i formen af väggtaflor, d. v. s. uppå stora plancher, med så grofva linier, att figurerna från väggen kunna med lätthet uppfattas af eleverne. Härigenom blir hvarje planche gemensam för hela klassen. Denna form har sedan någon tid tillbaka varma förespråkare, men saknar ej heller motståndare. Den påtagliga fördelen är, att den mekaniska kopieringen efter mätningar härmed blir omöjlig; lärjungens öga öfvaås från början till uppfattning af mätten och reflektionen tages tidigt i anspråk. Läraren måste för hvarje ny planche lemna muntlig för klaring och metoden blir sålunda Sk. fallt pedagog? redogör i sitt förord till texten närmare för det sätt, hvarpå väggplancherna böra i allmänhet af läraren begagnas, och har vid denna anvisning, likasom i texten i öfrigt, serskild hänsyn blifvit fästad derpå, att flertalet af våra skollärare, som måste tillika vara ritlärare, erhållit föga eller ingen underbyggnad för denna gren af deras lärarekall. Rörande det system för figurernas gradvisa framåtgående från enklare till mera sammansatta, som herr S. har infört, må nämnas, att sedan lärjungarne lärt teckna raka streck i tvenne riktningar — vågrätt och lodrätt — öfvergå de omedelbart till qvadraten, som lägges till grund för alia efterföljande såväl enkla streck som figurer. Häri vinner lärjungen ett säkert medel att sjelf arbeta sig fram, utan att behöfva påkalla lärarens biträde med linicring, mått eller andra mekaniska hjelpmedel. Häraf följer ock att allt framåtskridande beror på de första lektionernas