Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1869, sida 1

gingo på med en ifver, som gällde det lifvet. Slutligen var allt i ordning och våra vänner stodo färdiga att bege sig åstad. Då hostade Tärne och sade; — Seså, nu är du då redo att flyga ur boet, Pelle, och att börja arbeta för dig sjelf. Låt mig se att du följer de råd du fått i hemmet och icke viker in på någon dålig väg. Gud välsigne dig, barn. Tärne förmådde icke säga mera. Han var ju fader och Pelle, enda barnet, hade icke förr varit aflägsnad från hemmet. Icke underligt då att den första skiljsmässan kändes bitter, Den som kände bittrast var ändå mor Stina. Hon sade väl ingenting, men hon fållde mången tår i tysthet och i djupet af sitt hjerta bad hon Gud om framgång åt sin son. Så kommo de efter en stund fram till riksdagsmansgården. Johan var redan för längesedan färdig och hade stått på trappan en stund och spejat efter dem. Då han fick se dem, sprang han dem till mötes och tog Pelle gladt i hand. Riksdagsman sjelf kom ut och bjöd dem stiga in. Vi vilja emellertid göra läsaren bekant med riksdagsmannens familj, hvilken bestod af fyra personer. Riksdagsmannen hade nemligen två barn: sonen Johan och en dotter Erika. Då läsaren redan gjort bekantskap med de manliga personerna, vilja vi nu uppehålla oss endast med de qvinliga och börja med riksdagsmor Eva. Denna var omkring 40 år gammal. Hon var temligen stor till växten och hade ett ansigte, som bar spår af icke vanlig