Litteratur. Riuabbien og Ridderen. Drama i tre Acter af M. Goldsmidt. Kjöbenhavn. Oh. Steen Söns Forlag. 1869. Förs., som sjelf är af hebreisk stam, har åtskilliga gånger användt sin ovanliga begåsning för att framställa juden i hans förhållande till de kristua, synnerligen under de tidsåldrar, då han var förtryckt, misshandlad och förakiad af det okunniga, utaf fanatiska och obarmhertiga prester till den yttersta intolerans missledda folket. Att ett godt material för den poetiska behandlingen kan ligga i de kollisioner, som uppkomma under beröringen melJan kristna och judar, ha både han och andra författare visat, och det ifrågavarande dramat är ett nytt exempel derpå. Det är ej blott på den kristna sidan, som fanatismen framträder utan äfven på den judiska, såsom naturligt är, då medeltidens hebreer i de kristna sågo ungefär hvad desse sågo i dem sjelfva, ehuru förhållandena tvungo dem att dölja batet och föraktet under ödmjukhetens slöja. Det dramatiska momentet är i ,, Rabbien og Ridderen starkt, och det är skickligt begagnadt. Rabbin sjelf är en fullt tragisk personlighet, och hade förf. funnit fö godt att ställa honom ensam i taflans förgrund och ej splittra intresset genom att der äfven inrymma en plats åt riddar Bertrand, så skulle af stycket blifvit en verklig tragedi i stället för ett drama. Måhända hade ett sådant arrangemang varit från estetisk synpunkt mest tillfredsställande. Äfven i riddarens personlighet låg ett godt ämne till en tragisk gestalt, och det skulle vara med en känsla af öfverraskning, som man såge, att det hotande molnet fördes förbi honom af slampens gynnsamma vind, om man ej erinrade sig, att benämningen ,,drama lofvat en lycklig utgång af förvecklingarne för åtminstone en af hufvudpersonerna. Isabella är en fint tecknad, älsklig och äkta qvinlig gestalt; det är kärlekens seger öfver fördomen, som i den sista scenen visar benne i den skönaste dag. Äfven bipersonerna äro framställda med talang och hos det hela finner man en konstnärligbet i kor positionen, som starkt skiljer det från nutidens vanliga skapelser på det dramatiska området. Flera scener äro af sta k ellekt och den historiska trohete ör så väl bevarad, att illusionen ingensti des störes, hvartill kommer, att dialogerna ega en berömvärd naturligbet och omedelbarbet. Stundom kunde man väl väntat något mera lyftning eller kärnfullhet i utuycken, men förtjensterna, som stycket eger äsven i sormelt hänseende, öfverväga dock betydligt dessa små brister. A.