Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1869, sida 2

är, synes mig, blott och bart em fåfänga, som icke förtjenar den värderade förtattarens förord. Att vara medellös är ingen skam; att i detta tillstånd erhålla välvillig hjelp icke heller; minst då det sker af staten, genom någon å dess vägnar. Så väl medellöse som äfven de, hvilka icke äro det, ja vi alle, emottaga, sedan vi icke längre äro små, af ,,kollegier och departement arvoden, honorarier och resestipendier, utan någon omak för högburet hufvud, i fall ett sådant skulle med förkärlek bäras. I fråga om skolans och statens behof erinrar J. Å. H. om den otroliga höjd, hvartill skolornas budget, den S:de hufvudtiteln, stigit (inom 25 år från 1, till öfver 412 millioner rdr). Det kan ej vara förenligt med en god statshushållning att de förmögnare samhällsklasserna så vältra på staten hela kostnaden för deras barns undervisning. Kunskap och bildning är ett godt, hvaraf äfven den enskilde för sina behof har den ypperligaste förmån. Då staten tillhandahåller väl inredda lärobus, en väl ordnad undervisning, ändamålsenliga stadgar, skicklige lärare — så har han gjort hvad han bör, för att främja offentlig själsodling och skulle aldrig komma att sakna embetsmän, vetenskapsmän och upplyste medborgare i allmänhet, i fall undervisningen skäligen betalades af dem, hvilka deraf hemta mesta fördel. Författaren fortfar: Den kostnadsfria undervisningen härrör från de tider, då staten måste uppmuntra till embetsoch vetenskapsbana, ja, då våra konungar måste inkalla utländningar för sin tjenst. Motsatsen eger nu rum. Våra elementarläroverk äro öfverfyllda, vida öfver det antal, der banorna som embetsmän, vetenskapsidkare eller arbetsledare kunna lemna brödgifvande rum. Om någon större mängd af dem, som besöka läroverken, återgingo till sina fåders yrken, för att der sprida kunskaper och upplysning, vore detta en välsignelsebärande cirkulation. Men då de arbetande och medellösare klasserna oupphörligt afsätta till de andra ett långt större antal, än der kan vinna utkomst och trefnad, så beredes ett osundt tillstånd. Inga hinder böra läggas för fortkomst i samhället; detta är gifvet! Men icke bör uppmuntras till mål, som ej kunna ernås. Icke behöfva premier utdelas, der framträngseln är allmän. Genom (nära) kostnadsfri undervisning, såsom regel och rättighet, inlockas på läsbanan, — till läsning såsom yrke — en mängd, som icke har råd att sedan fortgå, måste skuldsätta sig och föräldrar, hvilken fula vana sedan följer, eget för vårt land, halfva eller bela litvet; ganska ofta med de klenaste anlag, står man då brödlös med misslyckad lefnadsriktning och efter uppoffringar, för hvilka man kunnat köpa en hel hemmansdel eller uppsätta en verkstad och blifva en lycklig husfader. En högre skolafgift, såsom allmän regel, men med befrielse för meddellöse med bättre anlag, skulle deremot vara en erinran om att läsbanan är en kostsam bana, och man skulle mera än nu rådfråga egna tillgångar och sitt barns anlag, innan man för det uppoffrade en säkrare tortkomst i egen lefnadsriktning, framför en oviss och bekymmertung på en främmande, i synnerhet då anlagen, såsom så ofta händer, äro under medelmåttan. Det är visserligen tvenne andra anledningar, hvilka jemte den kostnadsfria undervisningen inlocka till städernas läroverk. Den ena är folkskolans beskaffenhet, der en sådan lärobok som den svenska katekesen, ensam i sitt slag i hela kristenheten, under en lång tid är hufvudämnet, och skolan icke tillfredsställer det kunskapsbehof, för hvars fyllande man söker en stadsskolas lägre klasser och sedan inledes att der söka fortkomst. Den andra är den hos oss herrskande fåfängan att genom inträde i elementarskolan vara på herrevägen och erhålla en titel, hvilken som helst, framför det att verkligen vara en man för sig och ega bergning. Men båda dessa anledningars inverkan börjar att förminskas. Alla önska folkskolans förståndiga, icke öfverdrifna, utöfver dess mål gående lyftning, och arbetets samt den deruppå grundade sjelfständiga bergningens heder yrkas allmänligare än förr. Det är då allt skäl, att elementarläroverken icke genom en låg skolafgift motverka den nya riktningen. Detta utgör äfven samhällets fördel af förändringen. Man kunde tveka om riktigheten af åtgärden att icke uppmuntra till elementarläroverkens besökande, itall dessa vore ett oundgängligt vilkor för en ganska god sambhällsbildning. Åtgärden vore då grym och orättvis. Men så är det icke. Vetande, ehuru icke vetenskapligt, kan vinnas dem förutom. Själsgåfvorna kunna i det allmänna lifvet, under sysselsättning med ett yrke, som med omtanke och med själens öppna ögon bedrifves, erhålla en utveckling, som den ensidiga läsningen alldeles icke gifver, och aldra minst då anlagen äro ringa. Huru ofta tå icke vi, som tagit lärdomsgrader af olika slag, i fall vi äro uppriktige, erkänna, att vi of -a möta öfverlägsenheter, hvilka icke genomgått något elementarläroverk! Kanske invänder man, att desse då vanligen äro radikale. Ack, huru mänge rödrepublikaner samt både praktiske och opraktiske demokrater hafva insupit all klassisk nektar och all tysk filosofis sublimat. Denna J. A. I:s intressanta framställning vägrade ,, Stockholmsposten att införa i sitt blad, emedan hvarje redaktion bör följa sitt program samt emedan, ,i afseende å sakartiklar, det är på läsarnes men icke på författarnes intresse S.-P. fäster afseende. Vi tro att rätt många läsare skulle betraktat J. A. H:s uppsats såsom en vinst för S.-P., men det hör ej hit. Stockholmsposten upptog emellertid uppsatsen till besvarande och anmärker dervid, att de skolafgister, vi redan nu få vidkännas, äro ganska betungande, när dertill läggas kostnaderna för ,,de oförsvarligt täta ombytena af läroböcker. Det är emellertid en stor skillnad mellan denna afgift och den mer än 7-dubbla, som af en radikel skollärare föreslogs, eller 150 rdr om året. Betänkligast anser likväl S. P. den föreslagna öfverflyttningen at fattigdomspröfningen från rektor och läroverkskollegiet till kommunalstyrelserna, hvilka dermed komme att pröfva äfven anlagen, de der ikväl ofta utveckla sig först vid en fram11