Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1869, sida 1

En Söndagseftermiddag kort före midsommar satt Tärne på en bänk utanför förstugudörren och rökte sin pipa, under det han till hustrun och sonen, som sutto bredvid honom, emellanåt yttrade några ord om väderleken och årsväxten. Plötsligen vände han sig till sonen med följande fråga: — Nå, Pelle, hvad vill du bli för något? Du har nu snart läst dig fram till herrans bord, och det är således tid att tänka på framtiden. Hittills har du ej brytt dig om någonting, utan snällt biträdt mig med skötandet af trädgården. Jag skulle ock helst sett, att du äfven framdeles gjort det och att du kommit att öfvertaga trädgården efter mig; men jag har trott mig märka att du ej eger fallenhet derför, utan att din håg ligger åt jordbruket. Derför frågar jag dig nu — skulle du vilja bli jordbrukare? — Ja, nog skulle det vara bra roligt att bli inspektor, såsom herr Strehlenert framme på herrgården — svarade Pelle. — Högmodiga önskningar, pojke — genmälde fadren. — Nog är Strehlenert bra alltid, men inte bör man just anse det för bäst att bli lik honom. Bättre är att önska det man kunde bli en bra arbetare och för resten lemna allt åt Herran. Är det hans afsigt att man skall få någon upphöjelse, så får man den nog ändå. Hvarom icke, så är det bäst som sker. I alla fall bör man komma ihåg, att man ingenting blir utan arbete och gudsfruktan. Man bör icke heller förhäfva sig öfver lyckan om man skulle finna henne, ty hon kan lätt fly bort och då står man der