i matlagning; och båda lemnade sin hjelp med största beredvillighet och mot billigaste betalning. Följden häraf var den, att de allestädes fingo vara med på kalaser, äfven hos de rikaste bönderna, en ära som icke vederfors någon annan i deras ställning. Vid tiden för vår berättelse var Tärne omkring 43 år gammal. Det var en liten undersätsig man med ett trefligt ansigte, hvilket alltid strålade af förnöjelse. Man såg honom sällan sorgsen eller ond och nästan aldrig missbelåten. Han hade icke heller något skäl dertill, ty, om ock hans inkomster, hvilka endast utgjordes af trädgårdsprodukterna, ej voro stora, så voro de likväl tillräckliga att fylla de nödvändigaste behofven, och mera eftersträfvade han icke. Mor Stina var ungefär 38 år gammal och till lynnet fullkomligt lik sin man. Till utseendet var hon dock olik honom, ty han var något magerlagd, men hon var fyllig och blomstrande som en tjugoårig tärna. Detta var väl ett för hennes år ovanligt, men dock icke något förundransvärdt förhållande. Vid 22 års ålder hade hon gift sig med Tärne, och sedan dess hade hon ju hela tiden, om icke dansat på, så åtminstone bokstafligen vandrat ibland rosor. Hon hade icke heller haft mer än ett barn, förutnämnde Pelle, hvilken nu var en rask femtonåring, som lofvade att bli föräldrarnas trogna afbild. Sedan vi sålunda i korthet redogjort för det väsendtligaste, vilja vi i ett nytt kapitel börja skildringen af de tilldragelser, som äro föremål för denna berättelse.