Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1869, sida 2

:000 rår rit, och af fruktan för uppsägning af detta belopp syntes mordbrandsspekulationen uppstått. Han började då genast öfvertala sin hustru att blifva det verkställande redskapet, men hvartill hon dock enträget nekade, ehuru hon slutligen dukade under för hans hot och list och lofvade alltså att fullgöra hans befallning under hans bortovaro (Man må bärvid erinra sig, att mannen icke var hemma då olyckan inträffade, utan att han befann sig hos slägtingar på Oroust). De voro då ense om eldens anläggande, men erinrades hon, att det icke under storm fick ut 8. Erkände vidare, att han vid unders ningarne om brandens uppkomst under hösten 67 hade ljugit och att kan med berådt mod begått mened. Dertill hade han uppgifvit sig hafva förlorat S00rdr kontanta penningar i branden, hvilken uppgift äfven var sanningslös. På af åklagaren framställd fråga, om tjensteflickan möjligen hade någon vetskap om mordbrandsanlaggningen, svarade N., att ingen mer än han och hustrun egde derom någon vetskap. Härefter återfördes Nordström i häkte, och hustru N. blef inkallad, hvilken uppgaf sig vara dotter till båtsmannen Anders Olsson i Bremnäs af Lycke socken samt modren Anna Olsson, — född i Tjutkil den 1 April 1825. Fadren dog sistl. år och modren för 2 å 3 år sedan. Hustru N. var i sitt föräldrahem till 14 års ålder, hvarefter hon kom ut i verlden; först endast i en tillfällig tjenst, men sedermera i årstjenst hos rättaren Andreas rå Tofta, hvarest hon åvarstannade i 2:ne år eller något på det tredje. Derifrån flyttade hon till Chr. Andersson i Södra Tofta, der hon stannade i e år, och kom sedan i tjenst hos fru Nordström härstädes, dess nuvarande svärmoder, för 20 eller 21 år sedan, der hon tjenade såsom piga i 10 år. Under denna tid framfödde hon trenne oäkta barn, med sin nuvarande man. Gift med nämnde Nordström sedan 11 år tillbaka. Hade ej förr varit tilltalad för brott eller ens begått något dylikt. Erkände mordbrandsanläggningen i likhet med hvad som förut är beskrifvet. Hustru Nordström tillkännagaf, på derom framställd fråga, att äktenskapet makarne emellan varit lyckligt tills för cirka 5 år sedan, då ett besynnerligt och för hustrun förnärmande förhållande mellan mannen och den aflidna dottren inträdde. Nordström och dottren inlåste sig vanligen i enskildta rum, och mannen flydde härigenom sin maka och barnet sin moder och fortforo att lefva tillsammans, under det modren led af hvarjehanda obehagliga känslor, om hvilka man lätt torde kunna göra sig en föreställning. Detta arma offer för en barbarisk man tillkännagaf vidare, att hon länge och under hela året vägrat fullgöra hans plan om mordbrandsanläggningen, men ansåg sig nu nödsakad uppfylla hans ö; skan under h pp. att mannen sedermera skulle bli mera mild och henne tillgifven samt hon undslippa alla de obehagliga uppträden och de handgripliga tillrättavisningar, för hvilka hon förut varit ett offer. Detta hopp bedrog henne emellertid, ty sedan verkets fullbordande hade hon äfven fått af honom uppbära frukten at denna onda handling. Emellertid gaf hon intet bestämdt löfte om brandens anläggande, då N. reste till Oroust, men för att göra sig säker om, att hon skulle fullborda hans mörka planer, tillsade han henne vid afresan, att, ,,derest det icke vid min återkomst är verkstäldt, går jag genast i hamnen och dränker mig. Hustrun uppgaf nu, att hon genast efter eldens anläggande kände sig gripen at en förfärlig ångest och hade gerna velat återtaga anläggningen, om det varit henne möjligt, och hade hela tiden sedan det skedde plågats af de värsta samvetsqval. Båda hade plågats af dessa qval och hade ofta velat gifva luft åt sin hemlighet, men dock återhållits derifrån vid tanken på deras barns framtid och uppfostran. Begge tyckas emellertid nu vara gripna af en djup och allvarlig ånger, och hade mannen hela sommaren varit hugad och beredd att lemna sin hemlighet i rättvisans händer, ehuru hustrun dertill icke kunnat förmås. Först en dag i förra veckan knähöde makarne till gemensam bön och anropade dens hjelp, som helar allt, och dens förlåtelse, som ralsakar menniskohjertat och i detsamma kan ingjua den balsam, som heter frid och förlåtelse. Härefter erböllos styrka och mod att blotta den hemlighet, som tärt de arma offren för jordisk vinning nu snart i tvenne år. Detta bedröfliga och uppskakande mål uppsköts för vidare behandling, till Måndagen den 2 nästkommande Oktober, och skulle emellertid makarne Nordström i dag förpassas till länscellfängelset i Göteborg ), der de få atbida vidare ransakning. På yrkande at fortifikationskassören W. Röing, i egenskap af kronans ombud, hvilken sednare genom den timade eldsvådan lidit en törlust af öfver 500 rdr, blef Nordströms bo i går af rådhusrätten i konkurstillstånd försatt, och skulle bouppteckning, i närvaro af Nordström sjelf, i går förrättas. För vård om boets angelägeuhet.er intill dess godemän blifvit valda, törorduades rådmannen A. N. Widell och stadsfiskalen E. J. Göransson. — Bokhandeln. Red:n har från resp. förläggare emottagit efterföljande litterära arbeten, som nyss utkommit och af hvilka flera erbjuda synnerligt intresse: På Albert Bonniers förlag hafva utkommit: Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen af Edvard Laboulaye, öfvers. af O. W. Ålund, andra häftet, innehållande en afhandling om Friheten i den gamla och nyare tidens mening; fortsättning på den nya upplagan af Pehr Sparres Svenska lustoriska romaner, innefattande första häftet af Adolf Findling; Den gamla och den nya tron på Kristus, ett föredrag af M. Schwalb, genomandadt af sannt religiös värma och ädel skarpsinnighet. Den sistnämnda lilla skriften, öfvers. från tyskan, utgör n:r 2 af den samling smärre athandlingar af socialt, religiöst och politiskt innehåll, hvilken af utgifvaren benämnes Den nya tiden. ) Således icke till cellfångelset i Uddevalla, såsom i gårdagens tidning genom misstag uppgafs. ed. af H.T. HA — SG