Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1869, sida 1

— Er — med alla dessa blommor och band? Jag trodde, att ni hade bättre förstånd. — Mademoiselle skall vara en af brudtärnorna, onkel Alexander, sade Marguerite, kommande till mitt försvar, — och hon måste kläda sig som de öfriga. Hatten är i alla fall mycket allvarsam. Adele Vaudon ville haft hattarneprydda med Valenciennes-spetsar och med blommor utanpå, men det satte sig mademoiselle uttryckligen emot. — Hm! Det hade varit bäst jag ej sagt någonting derom, brummade onkel Alexander, ryckande i sina mustacher med båda händerna. — Låt oss byta om ämne, Charles, och tala om affärer! — Affärer, sir? upprepade mr Gautier. — Hvems affärer? — Dina egna naturligtvis — och Marguerites. Min tid är dyrbar, som du vet — isynnerhet vid denna årstid. Jag har ej ens sett på kontrakten; men ni ha säkert gjort allting rätt utan mig. — Preliminärerna, sade mr Delahaye med stor värdighet, — hafva blifvit ordnade, tror jag, på en ojäfaktig grundval och skola sannolikt frambringa obestridlig tillfredsställelse för — hm! de underhandlande partierna. — Uvilket, öfversatt, vill säga, att ni alla äro nöjda — hva, bror Jacques? Mr Delahaye såg ursinnig ut och var på väg att tala; men onkel Alexander drog upp en stor, smutsig läderplånbok, omknuten med ett rödt bomullsband, och fortsatte, vändande sig till mr Charles: Du har, förmodar jag, väntat att få någonting af mig, en eller annan gång. Se så, afbryt mig inte! Jag vet allt hvad