Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1869, sida 2

räkning godtgjordes då deras herres dotter stod fadder vid ett visst barndop, icke många månader efter vår återkomst. Med undantag af denna enda förändring, funno vi allting i Montrocher precist sådant vi lemnat det. Vintern förflöt och våren kom, och jag såg min profetia uppfylld med de första violblommornas knoppning. Charles och Marguerite voro åter förlofvade. Hon älskade honom nu, och hennes kärlek var grundad på aktning. Stolt öfver hans ställning, hans bildning och hans många ädla egenskaper, var hon ännu stoltare öfver hans kärlek och beklagade endast, att hon ej förr värderat den. — Hur var det fatt att jag ej förr förstod att älska dig? hörde jag henne hviska en afton, då de stodo atsides, betraktande den uppgående månen. — Emedan, ejarie, sade han, böjande sig ned och lindande en af hennes glänsande lockar omkring sitt finger, — jag icke förstod att vinna dig. (Forts. I