Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1869, sida 2

5tår man ej mer än 9:de kornet, men på skyddade ioch lägre belägna fält får man 18:de, ja, ända till 24:de kornet. Haimen är i allmänhet af 3 alnars llängd. All vårsäd, som varit mogen, är aftagen tloch till en del inkörd. I går e. m. inträffade dock regn, som för tillfället afbrutit inbergningen. Badtiden nalkas uu sitt slut och de flesta badgästerna hafva begifvit sig af. Krok-makrillfisket på de yttre sjerdarne och makrillgrunden har under tvenne veckor varit ganska lönande, hvadan alla fiskare varit nöjda och glada. Skeppningen från Norge till Danmark har nu låter börjat, men till låga frakter. . . Sistl. Fredag, den 3 dennes, sågo vi här vid bryggan den första hummern under denna termin. Den hitfördes af en båt från de norska Valeröarne och hela partiet utgjorde 30 tjog, som såldes, de största å 5 rdr tjoget till det här då liggande ängfartyget, och de mindre å 1 rdr 50 öre tjoget här vid bryggan. Hummerfisket börjas i Norge den 1 . Sept. men är, såsom man vet, i Sverige ej tillåtet förr än den 15 i samma månad. . (. — Emigrationen, I Nerikes Allehanda släses: Om utvandringen till Amerika öfver Göteborg, den vanligast anlitade vägen, hafra vi sökt förskaffa oss några upplysningar ur officiel källa, nemligen ur polissens anteckningar. Det visar sig då, att i år hade från Jårets början till den 20 Augusti blifvit öfIver Göteborg afsända 20,463 emigranter, deraf, i rundade tal, : herr Frederik Nelson befordrat . 7, 770, (-B. B. Pettersson. . . . . 3,700. David LyBn. 3,400. John Milla.... 2,500,. andre agenter . . . . 3,100. s 1 1 1 Något mer än hvar tionde af dessa emigranter hafva blifvit befordrade på biljetter, köpta i Amerika. Anteckningar derom äro i Göteborgs poliskammare förda sedan början af April månad i år, och det visar sig, att af de 18,951 emigranter, hvilka sedan den tiden afrest öfver Göteborg, hafva 1,953 farit på biljetter hitsända från Amerika. i N. A. tillägger: I betraktande dels deraf, att utvandringen öfver Göteborg ännu fortfar med 1till 200 emigranter i veckan, dels att emigranter från södra Sverige till betydligt antal tagit vägen öfver Köpenhamn eller måhända Hamburg, hvarförutom ett mindre ; antal atgått från Stockholm, torde man kunna säga, att utvandringen från Sverige detta år fullt uppgär till 25,000 menniskor. Från Newyork, dit de flesta svenska emigranter ställa sin fard — David Lyons gå dock ötver Juebec — har mau statistiska uppgifter gående till slutet af fjolåret. Deraf framgår, att under åren 1549 —1854 kommo i medeltal 1,000 svenskar till Newyork. Derefter aftog invandringen af svenskar och beräknades under följande år till blott ett halft tusen årligen, men år 1863 började det åter stiga och har sedan fortfarit. De till Nevyork invandrade svenskarne voro: år 1863 . . . 1,370, 1864 .. 1516, 1865 .. 23331, 18566 30007, 1567 . . 153, 1868 .. 11.520. För år 1869 beredde sig emigrantbyrån i Newyork på att få anteckna minst 18, OOÖ ditkommande svenskar. Det visar sig af ofvananförda siffror, att den beräkningen ej var för hög. Nyssnämnda byrå uppgifver vidare, att i Newyork hafva under sistförflutna 20 år inträffat 41,085 svenskar, 16,292 norrmän och 12,504 danskar, eller tillsammans 69,8S! personer. Från de skandinaI viska länderna hafva sålunda under 20 år omkring lika många utvandrare kommit till Förenta Staterna, som från Frankrike, och S, O00 flera än från Holland. Det bör ännu en gång erinras, att otvanstående siffror angifva endast emigrationen öfver Newyork. G Denna rörelse är alltså ganska betydlig. Hittills befinner den sig i ett raskt tilltagande. Måhända skall tillväxten i siffrorna nu tillfälligtvis afstanna i följd af Sveriges goda skörd och nedslående underrättelser om arbetstillgång och utsigter i Amerika; men sannolikt kommer folkvandringen snart åter att tilltaga, om ej dess orsaker kunna undanrödjas. Nu skola vi ej uppehålla oss vid den frågan, om H denna folkvandring är förderflig, beklaglig eller nyttig; men visst är, att den är tillräckligt betydande att förtjena, att man om densamma, dess P orsaker, omfång och riktning tager kännedom. — Öfverste Hans Mattson. I Dag. Nyh. läses: De förnämsta republikanska tidningarne i Minnesota (Förenta Staterna) uttala sina omdömen om det af deras parti tillämnade valet af vår landsman öfverste Mattson till statssekreterare, hvilket embete, i afseende på ansvarighet och rang, står närmast guvernörsembetet. Då hr M.lyg eger många vänner i sitt fädernesland, ef och det dessutom alltid är en glädje att s5e få lemna goda nyheter om utvandrade landsmän, meddela vi här några i öfver-st sättning oss meddelade, offentligt fällda m yttranden om denne vår landsman, som y zjort det svenska namnet heder i den syi. stora amerikanska republiken. ke Tidningen , Nordiske Folksblad, som st: Itgifves i Minnesota, yttrar: Vi hafva hittills i sjelfva verket haft endast två nän, hr L. K. Aaker och öfverste Hans Mattson, Ä wilka mer än vanligt tagit del i statens angeläVa zenheter och derigenom gjort sig förtjenta af sina nedborgares aktning och förtroende. Ir Aaker ke ar mottagit anställning som registrator i landtbo näterikontoret i Alexandria och kan af detta skäl k cke nu komma i åtanke, och vi tro, att vi med ka ullt skal och med full rättvisa kunna uppställa se! fverste Hans Mattson som skandinavernas kandi-i 1 at till statssekreterareembetet. Pe Öfverste Mattson kom till denna stat år 1853 ch bosatte sig i provinsen Goodhue, der han Ste edan bott ända till innevarande år, hvilket han i lest tillbringat på sin nya landtgård i provinsen La Ieeker. va Han började sin bana i denna stat som landti rukare, intresserade sig mycket för utvandringsågan, och honom, jemte en hans slägting, S. J. uts Villard esq., från Red Wing, tillkommer förtjenter en af att hafva forskaffat skandinaverna en så 1 or del af provinsen Goodhues bördiga jord.. h an studerade lagfarenhet och började år 1857 i raktisera som advokat, samt valdes straxt derter till revisor för provinsen, till hvilken De-I. b ttning han två gånger omvaldes. Vid krigets slut brott lemnade han nyssnämnde uppdrag, of-rÖs ntliggjorde ett upprop till vårt folk att samlas Mo ring Dnionens fanor, ingick sjelf i armen och alla gaf sig till slagfältet. Han blef militär under Sina ra år, till krigets slut, och steg gradvis till öfrstes rang och befälhafvare för tredje infanterigementet. Med brnten halga åtarvända han från r hv