Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1869, sida 1

Hand och handske.) Af Amelia B. Edwards, Författarinna till ,,Barbaras History etc. (Öfversättning från engelskan af S. N—n.) Fruktande att gå vidare och likväl icke vågande att stanna efter de andra, följde jag. Då jag nästan uppnått öfversta steet, kom en råtta kilande förbi, och jag attade, med ett rop af förskräckelse, onkel Alexanders arm. — Ni har ingenting att frukta, mademoiselle, sade kusin Charles, stigande fram midt på golfvet och hållande upp lyktan med stadig hand. — Det finns ingen här. — Hm! muttrade onkel Alexander. — Han har då undkommit, vår hjelp förutan! Vi vände oss om för att åter gå tillbaka; men Pierre sprang fram med ett genomträngande skrik och pekade på något mörkt föremål borta i dunklet. Min herre! flämtade han. — Min käre herre! O, himmel! det var verkligen han. En öppen plånbok låg bredvid honom; hans stela fingrar omfattade en tom flaska; han hade fallit med ansigtet nedåt, och hans silfverlockar släpade i dammet. Han var död, stendöd, och hade varit så flera timmar. Icke en tanke nu i den oroliga hjernan — icke en puls — icke en fjäder i hela denna underbara mekanism, som ej var brusten och stilla.