Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1869, sida 3

Kongl. Förordningen d. 23 October 1860 3 7 an gående ändring i gällande bestämmelser om ansva för den, som träder till eller utsprider villfarand slära, härmed förklara, det Consistorium anser, at mot bemälde Ambrosius Ersson laga åtal må an ställas, i anledning af hvad mot honom blifvit an mäldt. — Vesterås Domcapitel den 16 Decembe 1868. På Concistorii vägnar, C. O. Björling, J W. Sjöqvist. Ur rättens förhör med den anklagade upplyses, att han ,åtnjutit en god uppsostran, haft en ,,mycket gudfruktig moder, ,städse fört en stilla och ärlig vandel samt ej tillförene varit för någon förseelse eller något brott tilltalad. I sin till rätten ingifna skrift erkänner han, att han hållit föredrag, ,innehållande att Jesus Kristus kommit i verlden att frälsa syndarek; att han döpt dem ,,som trott sina synders förlåtelse och begärt att få det dop, som Jesus sjelf i Jordans flod har stistat, ,på grund af Jesu egna ord: Går ut och lärer allt folk och döper dem i Fadrens, Sonens och den Ilcliga Andas namn; att han ,, brutit brödet och tagit del i nattvarden med de troende, hvartör han åberopar , Frälsarens egna ord då IIan sade till sina lärjungar: Så ofta I äten af detta bröd och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, till dess han kommer-; hvarjemte han åberopar att Paulus förbjuder de troende att taga del med de otrogna i nattvarden. Slutligen säger han sig vilja vara all mensklig ordning underdånig, ,men när det gä ler det andeliga, såsom tro, samvete och Bibelordet, då hjelper det intet, fast jag skall våga gods, Ja ära, lif och allt. Ian tillägger, att han icke trotsat kyrkorådets förbud att vidare inom socknen uppträda med andeliga föredrag. Vittnena hafva intygat att han i öfverensstämmelse med sin egen uppgift tvenne sånger under sommaren 1868 varit i Åhls socken; att han förrättat dop och utdelat nattvard; men ej att han talat något vilare mot den rena evangeliska läran, än utt den baptistiska läran vore mycket vättre än svenska kyrkans, att de som j. voro väckta och omvända icke kunde cänna , huru illa de hade det stäldt och att man icke behöfde gå i kyrkan för utt hålla nattvard; någon skall äfven vittat, att den anklagade sagt, det han qHej å den yttersta dagen ville vara så olyckig, som en bekännare af den evangeliska iran.