Hand och handske.) — Af Amelia B. Edwards, Törsattarinna till ,,Barbaras Ilistory etc. (Öfversättning från engelskan af S. N—n.) — Det är säkert att ni vill rädda honom? sade han jemmerligt. — Rådda hovom! ropade onkel Alexander. — Lonnerre de Dieu! Tager du oss för spioner eller profosser? Så sannt jag jag ändå inte lust att piska tröstande — anmärkning, allt in sin fånge som förut framåt, och mina tankar 2 Hamcl. IIlvilken sällsam tjusningssörmåga han r, sade jag, omedvetet yttrande mina ukar. — Han tyckes hafva förmågan att vinna den obildades ullgifvenhet och den ädades beundran med lika lätthet. Under audra inflytanden, kunde han utvecklats till en stor och ädel man. Onkel Alexander höjde på axlarne och orde en grimas, ty han hatade allting ntimentalt. Hvarje skälm är en bortskämd hjelte! sade kan vresigt och fortsatte sin väg, jagande steg så långa som Kolossen på Åhodus. Denna lärosats satte fullkomligt punkt ) Se IN-T. N:o 203. — —