klockan halt tre, och ni har blott tre qvart att göra er färdig på; skynda er derföre! XXXVIII Kap. Borta! Vi voro ombord klockan half tre; och en qvart före tre hade vi lemnat de stora kajerna, spirorna och broarne, med hela deras praktfulla bakgrund, pittoreskt sammangyttrade bakom oss. Det var första gången jag sett Lyon från floden. Så mycket derföre jag redan beundrat staden och dess omgifningar, tyckte jag nu, att den var tio gånger vackrare än någonsin och stod lutad mot relingen, alldeles fördjupad i prakten af det panorama, som utvecklades framför mig. Kullar, fästningar, varf och landstigningsplatser och hoteller vid flodstranden, med blomsterträdgärdar och lusthus, utsträckte sig miltals på ömse sidor, följande alla strömmens krökningar och förändrande scenen oupphörligt. Nu passerade vi en stor klippa med en grotta och en staty deri, till hälften dold af en naturlig kanapå af slingerväxter — nu en linie militär-baracker, med en trupp ryttare, som redo ut vid ljudet af regements-musik — sedan flera gröna kullar och fästningar och kolonier af fabriker, som uppsände guirlander af rök, glittrande i solen — sedan precipicer, klädda med träd ända ned till vattenbrynet; präktiga landtgårdar, strödda öfyer kullarnes sluttningar; trädgårdar, strålande af mandelträdets, äpplech körsbärsträdens fina, hvita och ljusda blommor; och små bleka städer, och byar och skogsplanteringar och floden,