Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1869, sida 1

or; men den i er. som en nation ådagalägge 8 för fäderneslandets försvar, måste dock alltid var I beroende af de intressen, som stå på spel. Då då skall föras krig, måste stridens pris svara emot d fordrade offren; men preussarne ha redan alltfö lönge ttgjutit sitt blod i krig, som endast kommi dynastien eller den tätt sammanslutna aristokra stien till godo, under det man deremot förtrycke folket. Vi tro, att sessio ej skulle vara lång framskriden, innan regeringen på allvar skull ll räkenskap. Det finnes endast en ma ens visdon: och moderatis det är at ställas ti kabinattet, rå h vi ständigt varit na att tro, och hoppas, det icke hans sjuklighet i rö skall aflägsna honom från konungens sida. narck är en man af sin tid, och det har a drig varit tvifvel underkastadt, att han förmå klart inse, hvad nödvändigheten bjuder, och år beredd att göra eftergikter, då det allvarsamma ögonblicket kommer. Men vid sidan af honom stå män af helt annat slag, män, med hvilka bar — tvungen af nödvändigheten — måst gå hand hand. Den tid är nu kommen, då grefve 1 marsk antingen måste skilja sig från några af sina kolleger, eller duka under i förening med dem soch hrilket beslut han i detta afseende skall taga, derom kan det knappast råda något tvifyel. Han vet, att inrikesministern och kultusministern genom väsendtligen bidragit till — gen begärda penningebevillningar t lemnade. lirad skall han nu göra, då den preussiska landtdagen sammanträder efter det nordtyska j parlamentets och tullparlamentets s ner? De dåliga elementen i kabive å a sig starka genom det understöd, som konungen lemnar dem; men vi kunna dock icke antaga, att konunde ledare 6 dzen skulle vara så obetänksam att stö Ffrån sig, som förhjelpt honom till en så hög s , punkt. Så länge försynen låter konungen behålla sin förste minister, skall han ej kunna nndvara honom, och om grefve Bismarck gör bibehållandet af sin ställning beroende af, att några af hans impopnlära kolleger aflägsnas, så bör man hoppa att dessa sjelfva skola sinna sig vid att träda till baka. Konungen är fast besluten för att b hålla sin armåes nuvarande styrka. Ian vet, att penningar härför äro af nöden, och att inga sådana kunna fås utan representationens bevillning. Han vet dessutom, att endast grefve Bismarck kan visa honem vägen till erhållande af denna bevillning, och han bör sjelf bäst veta, under hvilka vilkor grefven vill lemna honom sitt understöd. ÖSTERRIKE. De österrikisk-ungerska delegationernas ande den 31 Augusti gifva de österska tidningarne anledning till föga uppbyggliga betraktelser. Som bekant är, förhandla delegationerna (som bestå af 60 ungerska och 60 österrikiska medlemmar) hvar för sig, och endast i händelse af stridiga beslut samlas de till gemensamt möte, i hvilken dock endast omröstning sker. En sådan meningsskiljaktighet hade uppI stått mellan delegationerna angående en sdel punkter i krigsbudgeten, af hvilken ansledning berama ett gemensamt Mm Iden 30 Augusti. Resultatet af omröst(ningen blef, att den tyska delegationens pluralitet dukade under, i det icke allenast samtliga ungrare, utan äfven de flesta slaviska deputerade och åtskilliga federalistiskt sinnade medlemmar af berrehuset röstade mot dem. Det ena a! tyskarnes förslag blef förkastadt med 64 röster mot 34, det andra med 59 mot 31. De punkster, om hvilka omröstningen vände sig, voro icke af stor vigt, men det, som väckt mest bekymmer hos den tyska pressen i Wien, är erfarenheten om, att det tyska elementet i delegationerna står tillbaka för det ungerska, både i afseende på styrka och disciplin, så att hvarje omröstning om principiella frågor, som angå rikets vil: och ve, kan få samma utgång, d. v. s. blifva afgjord till fördel för monarkiens; ungerska halfdel. Å förenar rikets begge hälfter, och då de rån första stunden varit betraktade som i en koncession från ungrarnes sida för Österrikes helstatliga traditioner, är det icke så den vestösterrikiska pressen att denna institution, om hvars lifsoch utvecklivg rikskanslern Beust åtskilliga gånger uttalat sig med mycken illit. Icke destomindre uttala de tyska idningarne nu sin missbelätenhet med hela delegationsväsendet, ja, , Neue freie Presse önskar det t. o. m. afskasfadt ju förr desto neldie. Frågar man, hvad som egentligen skett för att framkalla så stor missbelåtenbet, så får man till svar, att tyskarne varit i minoriteten. Man vet emellertid at erfarenhet i andra länder, -huru svårt, ja, omöjligt det är för tyskarne att fiuna sig i sådane förhållanden. tillhör de moderata organerna, yttrar: -luter dylika resultater kan man icke undra på, att delegationerna deuna gång b der en nedtryckt sinnesstämni ymtrade några ord, och vice p underade honom så godt som möjligt; men det attades lyftning, ty på alla tyngde bördan af den krossande öfvertygelsen, att man blifvit kränkt i Rikskanslern Enär delegationerna utgöra det enda konstitutionella band, som! .Presse, som! ifvit afslutade undenten Hopfen sina heligaste rättigheter (!). Vi vilja önska, i skall gifva ett lyck I ande; eljest skall det ovilkorligt int den föränd i situationen, att delegationern att gare resultat än ida a ej skola finna sina vänner på deuna, utan på andra sidan Leithafloden. Den radikala , Neue freie lresse, hvilrar den ungerska vensterns, ehuru den ifrigt nog bekämpar ungrarne som nationella motståudare, uttalar sig långt hiltigare om den sista omröstningen. Den kallar delegationerna en stor, obeqväm apparat, som förlorat den sista återstoden af sympati just i det ögonblick, då den för första gången skulle pröfvas som mekens politiska ståndpunkt ungefär motsvadel att åstadkomma en Öfverenskommelse mellan de stridiga åsigterna. Samma tiduing finner, att delegationerna äro en ,persiflage på konstitutionella inrättningar och en afrig bild af ett parlament, en omröstningsmaskin, som erbjuder ett ömkligt skådespel, ett experiment, om hvilket man icke längre kan betvifla, att det alldeles misslyckats. Tidningen slutar sina betraktelser med att uppmana tyskarne i Osterrike att hvarken sätta sitt hopp till delegationerna, eller till provinslandtdak v b 5 å f y ä b