Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1869, sida 2

tunnt tyg, att hvarje muskel var synlig; yals, skuldror och armar nakna. Harvardstudenterna skildras såsom präktiga exemplar af anglo-amerikanska racen; mer högvuxna än sina engelska kolleger; deras lemmar hade af flitiga öfningar i det fria antagit bronsens färg. En af dem, Simmonds, nära beslägiad med Gen bekante filosofen Ralf Waldo Emerson, är en jätte, som ställer sjelfve Tinn i skuggan. Nu inträder djup tystnad, så att man på långt afstånd kan höra ,,starterns rop: ,Ären I färdiga? Från Oxfords-båten svaras med ett Stentors-nej. Om några ögonblick förnyas frågan. ,Ja! skallar fråm begge båtarne. ,, Off! manar då startern, och under rop från åskådarne, som komma loften att skaka, skjuta begge båtarne fart. Hvilkendera skall viuna? Fjorton dagar före striden var man allmänt öfvertygad om Oxfords seger. Man bade sett och jemfört de begge besättningarnes olika roddstyl och var förvissad om den engelskas företräde. Men med hvarje dag, som striden kom närmare, blef denna öfvertygelse allt mer vacklande. TH slut cirkulerade ,, hemska rykten om IIarvards öfverlägsenhet. Aumärkningsvärdt är, att de professionelle roddarne å Themsen allmänt trodde på Harvards seger, medan gentlemännen vidhöllo sin förtröstan på Oxfords. Sträckan, som man hade att vo, är fyra eng. mil. Redati från början fick den amerikanske båten ,,ledningen, Den satte af med em fart, som kom kännare att upprepa den franske officerns yttrande, när han såg det engelska kavalleriets anlopp mot de ryska stridsmassorna vid Balaklava: ceså magnifique, men ce nest pas la guerre. Ev mif tillryggalägges; båtarne flyga som pilar framåt för de snabba jemna årtagen; men Harvard är ännu alltid en till två båtlängder framför Oxford. Folkmassorna å stranden röra sig likasom konvulsiviskt; uppmuntringsropen häfva sig mot skyarne; genom de engelska cheers förnimmas de korta, skarpa, indianska stridsrop liknande skri, med hyibka amerikanarne egga sina landsmän. Besättningarne erbjuda ett präktigt skådespel för gymnastens öga; musklerna svälla vid de kraftfulla ärtagen. Ännu en mil är tillryggalagd, och Harvard är ännu den trämre. Åra åt de tappre kusinerna! ,Kyeklingarne brås på tuppeu! ,,De äro vårt eget blod och ha iske vanslägtats! hör msn från åskådarne. Dei ser ut, som om Harvard skulle vinna dagen och Simmonds få den staty, som amerikanarne velat uppresa till hans ära, om han återvände som segrare. Men ännu kan striden vände sig; ännu: hoppas briterna på Oxfords seger. Så nalkas båtarne Hammersmithåron. Harvard-studenterna hafva hitintills rött med 44 stråk i minaten; Oxford-studenterna med 38 å 39. I rärbeten af bron styr Harvards rorgängare något för nära midten at floden; detta ger Oxford em fördel, och då de passerat under bron, skiljer knappt en bätlängd de täflande. Några få minuter, och den tredje milen är passerad. Båtarne ila nu framåt sida vid sida. Harvard har icke längre ledningen. Uppmuntringsropen, om möjligt, ökas i styrka. Spänningen har stigit till det yttersta. Vid Chiswich Eyot är Oxford en half båtlängd töre. Harvard gör cu extraanstränggning och bringar sig åter i jembredd med medtäffaren. Men det märkes nu, att Harvards rorzängare är Oxfords underlägsen. Det minsta vacklande med rodret åstadkomner en förlust. Oxford ökar nu sina stråk ill 40 i minuten; Harvards vexla mellar 37 och 40, och detta är ett farligt tecsen. Oxford vinner en båtlängd, värmare mot målet två Harvard gör sin sista örtviflade ansträngning; men omöjligt att itervinna en tum. Jre båtlängder skilja le kämpande, när Oxford under solkmasornas obeskrifliga jubel hunnit målet. läflingen har räckt 22 minuter 40!3 sekunder. Harvard kom ej fullt 4 2ekunler efter. Ett ärofullt nederlag! Så tolsades det ock af alla. Ållt eftersom underrättelsen om Oxfords eger utbredde sig, utbredde sig ock , den ildaste förtjusning (che wildest excitenent) längs stränderna. Fattar kastades luften och sånger ljödo. . Bland dem var en, författad ör tillfälet och under förutsättningen af Orirds eger. Länge hörde man tusentals röster nstämma i refrängen till denna sång? et on the square, boys, act on the square, ow the race manly, upright, and fair, or the Oxfords wil show us, they will I deelare, ov to take off a prize and act on the square