Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1869, sida 2

klacken, tittade mig rakt i ansigtet och sade: — Ni är en liten god varelse, och ni har mera sundt förnust än någon i detta hus. Tag på er hatten och följ genast med mig! Hvartill jag, ehuru det var det artigaste tal jag någonsin hört at mr Alexander, icke svarade annorlunda än genom att direkte gå efter min hatt och lyda honom ögonblickligen. Då vi gingo ned för trapporna, mötte vi mr Delahaxye på väg upp. Secnde oss tillsammans, såg han förvånad ut och ville tala; men onkel Alexander lade sin hand på hans axel och sade: — Jag behöfver henne — en serskild affär — tillbaka om en halftimme, och skyndade derefter bort med mig, innan hans bror hade tid att svara. Då vi gingo förbi floden och genom en eller två mindre gator, såg jag kopior af plakatet uppklistrade här och der på väggarna och omkring trädstammarna. Selan fann jag, att vi togo vägen till en slags liten stallgård och vagnshus, som lifvit hyrda af mr Delahaye för hans häst och vagn. — Vet ni hvar ni är? sade onkel Alexanler, stannande utanför porten med nycseln i handen. — Har ni någonsin värit! lär? — 0. ja; flera gånger. — Hum! och kan man r en hemlighet? — Jag tror det; men om pi betviflar et, kan jag vända om igen. Han smålog bistert, slog upp porten, af mig ett tecken att gå in före honom rt anförtro ch stängde den sedan åter invändigt. Vi!