Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1869, sida 2

sän till Chålons — ett godt stycke — Jag vet inte hur långt, mamselle. — Längre än till Villefranche? — 0, ja — mycket längre. — Längre än till Måcon? — Dubbelt så långt, ma mselle. — Längre än till Chalons? Säkert icke längre än till Chålons, mon enfant? — Mais, oui, ma mselle. Det är längre ängre. Men jag vill inte säga er det, mamselle. Jag ville inte säga det till honom (pekande genom dörrspringan på mr Alexander, som börjat blifva mycket otålig), — inte — inte om han piskade mig härifrån till midnatt! Gossens ståndaktighet, så förtretlig den än var, förtjuste mig. — Du är en bra gosse, sade jag, läggande min hand på hans axel; — men vi kunna icke rädda din herre utan din hjelp. Och med dessa ord gick jag ut och råd. gjorde med mr Alexander. Sedan vi arzhandlat saken tre eller fyra gånger, gingo vi tillbaka till vagnshuse och underhandlade åter, ungefär som två belägrande generaler skulle parlamenterat med befälhafvaren för en beslutsam, men utmattad besättning. Han hade lofvat att icke omtala det, och han ville icke; så att denna gång spelade vi jesuiter med honom, och vår diplomatik lyckades. Vi öfvertalade honom att hålla sitt löfte efter bokstafven, men öfverträda det efter andan; eller, för att vara tydligare, vi fingo honom, i anseende till våra vänliga afsigter, till att samtycka att mr Alexander skulle få följa med honom till platsen, der hans herre dolde sig — hvarvid han endast skulle ega rättighet