omkring två timmar sedan, gående på lur på en bakgata och nedrifvande ett af de ördömda plakaten från en vägg. Hvad gjorde du det för, din äkta skälm ? — Jag — jag vet inte, msieur! jemrade sig gossen, stickande knogarne i ögonen. — Vet inte? Har du inte haft nog af arrest ännu? Eller måste jag bjelpa ditt minne med ett kok stryk? Master Pierre drog ned mungiporna, tillslöt ögonen och lagade sig till att tjuta; men onkel Alexander slog honom för munnen och tystade honom oförmodadt. — Om du vågar göra det, sade han, — skall jag piska dig så som du aldrig förr blifvit piskad! Hvar har du gjort af ditt livr6, din eländige skurk? Ilvad förde dig till Lyon? Hvar är din herre? Tala, eller skall jag lemna ut dig till polisen och låta föra dig i fängelse, innan du blir en timma äldre! Gossens tänder skallrade och hans knän stötte emot hvarandra af förskräckelse ; ; nen ban svarade icke ett ord. — Nåväl, sade onkel Alexander, i det an tog ned en piska, som hängde bakom lörren. — Jag ser, att du jöresatt dig utt smaka den. Någonting i det halft listiga, halft belutsamma uttrycket i gossens ansigte frapverade mig. I — Kanske, sade jag, — skulle han vara hindre envis, om ni sade honom att ni är ans herres vän. — — —k—— De små skarpa ögonen upplystes hastigt, J ren bortvändes lika fort och fästades på Y olfvet.