Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1869, sida 2

den fullständiga benådningen af alla politiska fångar, och detta utan undantag och utan förbehåll. Enär den franska regeringen utfärdat ett sådant amnestidekret, skall den engelska regeringen säkerligen ej motsätta sig en liknande åtgärd, så framt den i parlamentet finner tillräckligt understöd. De politiska fångarne i England äro — som kändt är — nästan uteslutande fenier. ITALIEN. Justitieministern Pironti, på sin tid Poörios medfånge, visar alltför stor böjelse för våldsamma åtgärder. Redan i ett cirkulär till generalprokuratorerna hade han för ctt par månader sedan uppmanat bill ett strängt förföljande af den mot regeringen fiendtliga pressen. Nu har han gått än längre. Två tidningars utgifvande ha måst inställas, emedan deras hufvudredaktörer, hvilka äro häktade, blifvit förbjudna att vidare utgifva dessa tidningar; den ena är en mazzinistisk organ, den andre en skämttidning. Än vidare säges Pironti till nästa parlamentssession skola föreslå en lag, som är bestämd att inskränka pressens frihet. Bland andra bestämmelser, skulle för hvarje tidning ställas en kaution på 10-å 15,000 lire. Om också det icke kan förnekas, att den italienska pressen gjort sig skyldig till farliga utsväfningar, torde dessa åtgärder af justitigministern vara föga lämpliga. Nazione erfar från Rom, att kongregationen beslutat, att representanterna för de katolska makterna endast skola få taga passiv del i konciliets förhandlingar; om de ha något att invända, skola de meddela detta utom konciliet till statssekreteraren, den ende, som med dem får inlåta sig i kyrkliga diskussioner. SPANIEN. Det heter i skrifvelser från Madrid, att cortes troligen skola öppnas på nytt på revolutionens årsdag, den 29 September. Det är glädjande att se, huru föga tolket i allmänhet blifvit berördt af den carlistiska agitationen, ehuru denna starkt understödjes af presterna. Folket lägger icke ens särdeles vid sig, då sådane prester bli dömda till döden, hvilka blifvit gripna som anförare för upprorsförsök. Desslikes visas stor ovilja mot de carlistiska färgerna och tecknen, och det hotas med klostrens förstörande till straff för presterskapets fiendskap mot frihetens utveckling. I början af Isabellas regering, då de gamla carlisterna gjorde uppror, utgick detta äfven från presterna, och 700 å 800 af dem blefvo dödade af de liberala. Att presterna blifva upproriska är icke så underligt, ty under de sednaste månaderna ha de fått föga eller intet af sina löner utbetalt af statskassan, så att de lida nöd. Regeringen sjelf är mildare än dess underordnade och folket; den har redan benådat flera till döden dömda, äfven bland presterna. Deremot synes regeringen komma i en allvarsam konflikt med biskoparne för de upproriska presternas skull. Den hade nemligen uppmanat biskoparne att varna presterna mot att egga folket till uppror, samt att fråntaga de prester rättigheten att predika, som satte sig upp mot statsmakterna; men denna uppmaning har förbittrat biskoparne, och de hafva i skarpa ordalag afslagit densamma, enär de ingalunda anse sig vara beroende af staten eller pligtiga att visa lydnad för de verldsliga myndigheterna. Regeringen ämnar nu åtala biskoparne inför domstol samt — hvilket väl skall verka ännu kraftiga — innehålla deras löner, förminska antalet af biskopsstiften och förändra presterskapets ställning