Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1869, sida 2

mot kejsarens lif, eller på grund af angrepp mot kejsardömets institutioner lefva som flyktingar i utlandet. De festa af dessa landsflyktingar uppehålla sig för närvarande ännu i London, andra i Belgien, Schweiz eller Tyskland. Den mest framstående bland dessa landsförvista, och den, hvilkens beslut man efter utfärdandet af det kejserliga dekretet har motsett med mycken spänning i Paris, är Ledru-Rollin. I republikens första tid, år 1848, var han under en tid inrikesminister och arbetareståndets afgud. Den 17 Mars bragte detta parti — under anförande af socialisterna Blanqui, Raspail och Cabet — honom en storartad hyllning, i det 150,000 blusmän drogo till inrikesministeren och öfverlemnade honom en förtroendeadress. LedruRollin var år 1849 medlem af parlamentet, då Louis Napoleon redan var vald till president; han anade den blifvande kejsarens planer och anföll derföre presidentens politik på det häftigaste, ja, föroslog t. o. m. att ställa honom under åtal på grund af expeditionen till Rom, emedan detta var beräknadt på att understödja påfven mot romerska republiken. Vid omröstningen blef Ledru-Rollins förslag endast understödt af 122 medlemmar (c:a 1; af församlingen), hvilka redan förut konstituerat sig som ,bergparti och sökt förmå trupperna att affalla från regeringen. Slutligen den 13 Juni 1849 samlades medlemmarne af den yttersta venstern i Conservatoire des Arts och utropade Ledru-Rollin till diktator; lokalen blef emellertid utröjd af trupperna under anförande af Pierre Napoleon (kejsarens kusin), och LedruRollin, m. fi. andra, flydde till England. Här — så har det påståtts — skulle han efteråt hafva deltagit i en komplott mot kejsar Napoleons lif, hvars upphofsman var italienaren Tibaldi, som blef deporterad till Cayenne. Ledru-Rollin blef dömd till samma straff, men, enär han var från-! varande, kunde domen icke utföras. År 1859, efter det segerrika utförandet af; kriget mot Österrike, lemnade kejsar Napoleon allmän amnesti åt alla Poltiska och pressförseelser. Ledru-Rollin ville , i i GAR DOD —O C göra bruk af tillåtelsen att återvända hem, men blef af den dåvarande ministern Delangle underrättad, att han, med anledning af kriminalrättens dom, vid ankomsten på sfransyskt territorium genast skulle blifva gripen och förd till Cayenne. Hans förbrytelse blef således betraktad såsom icke tillhörande de vanliga politiska förseelserÅma. Under de sednaste veckorna har den: franska pressen ånyo med mycken ifver diskuterat frågan om, huruvida den sodnaste amnestien af den 14 Augusti kan i komma Ledru-Rollin till godo eller ej. ! T. o. m. tidningar, som representera tierspartiet, luta till den åsigten, att hans fr brytelse väsendtligen är politisk, och att han i allt fall med lätthet skall kunna iefria sig srån beskyllningen om deltagande i Tibaldis kompiott. Journal officiel deremot förklarar i en officiös not, att ett attentat mot statsöfverhufvudets lif aldrig blifvit uppfattadt som en uteslutande politisk förbrytelse och antyder tillika, att I regeringen med afseende på Ledru-Rollin unu vidblifver samma grundsatser som: år 1859. Man kan således anse som sannolikt, att Ledru-Rollin tills vidare skall; qvarblifva der han är, ehuru det radikala; partiet i Paris starkt arbetar på att få! la politiska flyktingar hem, och Reveil tropar: ,Frankrike kallar alla sina sösner! År 1859 offentliggjorde 10 eller 11 af de mera framstående landsflyktingarne skrifvelser till kejsaren, i hvilka de med hån tillbakavisade hans amnesti; nu har så vidt man känner — endast en af de landsförvista, Rogeard, författaren af! smädeskriften ,,Le propos de Labienus, i handlat sålunda, i det han uti ett bref ifrån Stuttgart (den 16 Augusti) tillbakai visar kejsarens dekret med bitterhet och förakt som ett ,,hån mot den franska nationen, och uttalar hotelser om, att ,, hämdens och vedergällniogens timme är nära. Utan tvifvel förehafva de emigrerade republikanerna åtskilligt, som icke öfverenssstämmer med amnestidekretets afsigter; men säkert misstaga de sig, om de tro, satt regeringen skall lugnt äse deras företag, eller att den franska nationens stora flertal önskar ett förnyande af de blodiga somhvälfningarne och scenerna från 1848 soch 1849. Journal officiel meddelar en depesch af den 28 Augusti från Bastia af följande innehåll: Då kejsarinnan i dag på morgonen ankom till hamnen vid Bastia, blef hon mottagen af truppernas chef och prefekten, hvarefter hon kl. 11 gick i land med prinsen. Kejsarinnan begaf sig i vagn till platsen S:t Nicolas, der hon mottogs af mairen, municipalrådet, presterskapet 0. s. v. Unga flickor öfverlemnade åt kejsarinnan blommor, och af lärjungarne i lycet hölls ett tal till