Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1869, sida 2

Denna motion, i hvilken samtlige de qgv tillstädesvarande stadsfullmäktige instäm-de de, remitterades, på förslag af motionären, ra till en beredning, bestående at ledamö-för terna i styrelsen för stadens allmänna be-i grafningsplatser, hrr v. häradsh I. Ber-L. ger, grosshandl:ne O. Andrån och J. A. ra Colliander samt kommendörkapten J. E. Ekman. kö — Tacksägelseskrist. Vid hrr stadsfullmäktiges sammanträde i dag upplästes Fi följande skrifvelse, daterad Köpenhamn d. 26 Juli 1869. Til Hr Ordföranden för Stadsfullmäktige i Götheborg. Tillad den danske Reisecomitee for det nys afholdte Studentermöde at frembeere de danske Deel-et:; tageres Tak for den gastfrie Modtagelse, der blev Så dem til Deel i Götheborg. st Vi kom til Eders smukke og msegtige Stad med pe Traditionerne om den storartede Gjzestfrihed, I s for atten Aar siden viste de danske Studenter paa deres Vei op til Broderfolket. Vi vidste, at som Götheborgerne ere iheerdige og udholdende paa . ÄArbeidets Dage, saaledes have de i Festens Timer lä en aaben Haand og et aabent Hjerte for dem, der ville samles med dem til et godt og broderligt Samlag, tid Udvexling af Tanker og Bestyrkelse i Frendskabsfödelsen. Kun faa Öeblikke kunde oC vi dvale i Eders Midte, men til Trods for, at der U netop i disse Öeblikke stilledes saa mange andre ro og store Krav til Eders Gjestfrihed, forneg, lä tede den sig ikke, men var tro mod de Erindrin-lÅ ger, den tidligere har nedlagt i vore Hjerter. e5 For dette nye Beviis paa Götheborgernes aldrig. be svigtende Fölelse mod deres blodsog aandsbe-k. slegtede Bräådre bringe vi dem vor hjertelige Tak og udtale et oprigtigt Önske om Held och Fremgang for deres blomstrende og gjestfrie Stad. er — Teatern. Den nya dramatiska era, ksom blifvit förberedd genom hr Strakosch, ko understödd af nitiskt medverkande krafter : inom samhället, började i går afton inför K en fullsatt salong i Nya teatern, med Gustaf III:s skådespel ,Siri Brahe. Såväl e de inträdande artisterna helsades hvar för sig med applåder, som ock den rika och3 väl dirigerade orkestern. Valet af skådespel och den framgångdet rönte bevisa, att vi inom den äldre, dramatiska litteraturen icke sakna resurser för en ny tids scen. , Siri Brahe har en förtjenst, som uppväger många brister, nemligen att skådespelet fängslar uppmärksamheten, hvilket beror på den väl sammanfogade handlingen, med dess många c goda essektscener. Då man ej kan undgå att bemärka åtskilliga svagheter både i! karaktersteckningarne och dialogen äfvensom i sjelfva handlingen, träder kritiken tillbaka vid tanken på den tid och desl omständigheter, hvarunder detta drama tillkommit. Tendensen är, att upphöja det legitima kungadömet, hvilket ej är att undra öfver, då förf. är samme konung, som ryckte spiran från Johans III:s grafmonument för att lägga henne på Erik XIV:s. Så måste inför honom lydnaden e mot Sigismund, den konung ,jag svurit min ed-, vara en dygd. Så skulle ock Göran Pehrssons son, Tegel, framställas såsom en ond genius. Men härmed vilja s6 vi ej sysselsätta oss. Stycket eger, såsom sagdt, förtjensten af en fängslande handling, och höjer sig vid många tillfällen till en hög och sann pathos. Titelrollen, Siri Brahe, uppbäres med å mycken förtjenst af fröken Gurli Åberg, som ej blott i sitt föredrag och i sitt spell i öfrigt, utan ock i det stumma spelet, inlade känsla och lif, i förening med den nyansering och sjellbeherrskning, som visa, att man förstår samt är på en gång ständigt inne i och herre öfver sin roll. Fröken Å. var nästan alldeles fri från den så ofta förekommande svagheten, att glömma rollen så snart man sagt sin replik, och hennes uppgift var här icke lätt, då hon mer än en gång måste lyssna till alltför långa framställningar från en medspelande, utan att få afbryta dem med en och annan egen replik. Sådana situationer, hvilka teaterförfattaren bör undvika, äro svåra pröfvostenar för skådespelaren. Fröken Åbergs sceniska talang, i för-. ening med känsla och smak, uppbäres afsll ett vackert yttre, hvilket hon ej vanställer genom toaletten eller sminket: Hr W. ähman, den gamle slottstjena-h ren, uppbar sin roll med den rutineradesl och insigtsfulle skådespelarens säkerhet. h. Att han alltid är hr Åhman är ett mind dre fel, då man såsom sådan blifvit en så god typ. — Hr Österberg ville att Tegels d elakhet skulle vara riktigt tydligt skrifven he äfven på ytan. Man har dock anmärkt mot sådana maskeringar, att djefvulen sb. visst ej skulle vara så farlig, derest det åt stode tydligt skrifvet utanpå, att han vore H. åjefrulen. Här behöfver han dock icke et dölja sig, ty han var känd på förhand. H — Hr Ahlström såsom Johan Gyllenstjerna st inlade vid många tillfällen kraft och kän-Fi sla i sitt spel; hr Wagner, såsom ståthållare Bjelke, hade bordt vara mera jemnt inne i sin roll, i hvars memorering han också var något osäker. De återstående sli; rollerna fylldes oklanderligt. K ,En stund hos Diderot är ett nätt och sst vackert, moraliskt och väl tänkt enakts-fo stycke af fransyskt författareskap. Denlon lättsinnige, hånfulle, egoistiske rumlaren 25 Narcisse Ramear lyfter sig, i ett ögon-be blick, då hans bättre känsla tages i an-be språk, till en sedlig kraftyttring, hvarafsna helt visst ganska få dygdemönster hade oc varit mäktige. Det är styckets grundtanke st och sluteffekt, hvarpå allt är anlagdt. af Diderot — den lärde och mångsidige encyklopedisten — ätergifves värdigt af hr st Åhman, och Rameau framställes med myc-te ken verve af hr Pettersson, som alltmer ffr. närmat sig hr Stjernström, i rörelser och in röstens tonfall, i samma mån som han fö närmat sic honom i four. at E Oo mA 2 —— Z. 2 OO OA