framstående rang; och helt visst skola de beslut rörande medlens användande, hvilka tid efter annan varda fattade, gifva vid handen, att detta mål städse åsyftats. Vid sådant förhållande är det lätt förklarligt, om känslan af tacksamhet till den hädangångne samhällsmedlemmen är djup och innerlig samt följaktligen framkallar tanken derpå att åt densamma gifva en yttre form; och är det i vieshet derom, att jag är en tolk af denna känsla, sådan den hos Göteborgs innevånare är allmänt rådande, som jag väcker det förslag: att Stadsfullmäktige måtte besluta att å grosshandl. Sven Renströms graf skall, på stadskassans bekostnad, resas en värdig minnesvård, hvars inskrift bör för nutid och efterverld vittna hvad den aflidne verkat för Göteborg. AItt jag redan nu framställer detta förslag har sin grund dels uti den önskan, att Göteborgs stad måtte förekomma en på enskild väg föranstaltad grafvård, samt dels uti det syfte, att de förberedande åtgärder, hvilka måste föregå verkställigheten af hvad jag föreslagit, må kunna medhinnas så tidigt, att minnesvården kan resas å första ärsdagen af den aflidnes död. Denna motion, i hvilken samtlige de tillstädesvarande stadsfullmäktige instämde, remitterades, på förslag af motionären, till en beredning, bestående at ledamöterna i styrelsen för stadens allmänna begrafningsplatser, hrr v. häradsh I. Berger, grosshandl:ne O. Andren och J. ÅA. Colliander samt kommendörkapten J. E. Ekman.