Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1869, sida 2

derna, d. v. s. frakt och assurans, eller f. k silfrer. Härmed började fälttåget. ti san torde observera, att vid den tiden od äfven noteringen på kortsigtiga vexlar y Å Hamburg omkring 15s procent ösver sm ari, således med afdrag af omkostnaderna ;r afsändningen, mera än en procent förl: ögt. Efter ett par veckors förlopp, un-n er hvilken tid kursen fallit omkring 111 h. roc, inledde bankstyrelsen underhand-ti ngar med ifrågavarande person att istället jr svenska species taga plantsar, och som A seningen med uttagningen ju icke var att f komma åt de svenska specierna, så inicks genast derpå, under förbehåll att anken icke chargerade för silfret meralq n dess verkliga värde, eller 36 rdr 68 4 re s:r kurs för 1 mark köln. fint. Detta6 ortgick omkring en månad, under hvilken e id kursen åter nedgick omkring !, proc. lå bankstyrelsen plötsligt och utan att i 3 riot någon förändring föregått, som derd s berättiga, höjde kursen på sfkunnaA an ilfret till 36 rar 75 öre pr Köln. mark ver dess verkler med omkring 2 proc. ox; 5 t iga värde. Detta var visserligen uetsamna som att säga, det banken endast inöste sina sedlar med 995,, proc., men om det icke ingick i planen att för till-t ället beifra detta, utan att endast tvinga ted kursen, så fortsattes och beviljades äs. le fordrade 36 rdr 75 öre. Efter omcring tvenne månader kom från bankstyf elsen lika plötsligt och lika omotiveradt 3 on ny böjning på silfret och man fordrade mu 36 rdr 80 öre pr Köln. mark, eller nera än 3110 proc. öfver verkliga värdet. Som ett medgifvande härutaf troligen blott haft till följd en ytterligare snart derpå 1 kommande förhöjning, men det ju icke var len ifrågavarande personens mening att låta riksbanken mer och mer förringa de 100 proc., hvarmed banken är pligtig inlösa sina sedlar, så nekades att mottaga detta, och då banken icke ville ändra sitt beslut, så uttogs åter specier. Emellertid ! hade kursen på kortsigtiga Hamburger Bancomark återigen nedgått omkring 1 proc., så att den nu stod omkring 1. proc... öfver pari. Men detta tyckte väl bankstyrelsen vara förfärande; en kurs af blott en proc. öfver värdet, och ändock silfveruttagning. Man hittade derföre på något nytt, och efter någon tids förlopp möttes begäran om silfver vid bankluckan i utbyte mot bankens sedlar med svaret, att i så fall fingo tagas dels hela, dels en fjerdedels species. Vederbörande, som föresatt sig att hålla i tills bankstyrelsen tagit sitt förnuft till fånga, fann sig dock äfven häruti; hvad tror man så följde? Jo, kort tid derefter erbjöd banken i betalning för sina sedlar ett blandadt sammelsurium af hela, halfva och qvarts specier samt femtio-öringar. Antagligen till bankens stora förundran mottogs äfven detta, och hvad skulle då banken göra? Jo, nu hittade den på något troligen alldeles nytt sätt att betala med — åtminstone har, mig veterligen, något sådant icke förut händt — den erbjöd gammalt småmynt: gamla slitna halfva och qvarts-specier samt femtio-öringar! Jag vill här icke tala om sättet, eller huru den enskilde person skulle bedömas, som så trakasserade sin fordringsegare, när denne fordrade betalning för en legal skuld — men hvad säges om en styrelse, som så nedsätter landets förnämsta penningverk, då den icke tvekar att påtvinga allmänheten en sådan liqvid för sina sedlar? Nu var emellertid tålamodet slut, och säkert hade kraftigare åtgärder vidtagits mot detta handlingssätt, derest icke ett energiskt uppträdande från ofvannämnda persons sida ändtligen bragt bankstyrelsen på bättre tankar. Börsaffärerna tycktes nu åter ha kommit i händerna på den från fjolårets bankofullmäktigval ende praktiske köpmannen uti styrelsen. Kursen på kortsigtiga hamburger-banco-vexlar sattes åter ned 1(3 procent och ett annat system med afseende på köp och försäljning af vexlar tyckes hafva börjat. Kursen, numera omkring 7s procent öfver värdet eller paril, bör visserligen ännu nedgå minst !; å 1,1) procent, men som detta äfven antagligen kommer att ske, så tyckas förhållandena i denna sak nu ändra sig. De goda följ-. derna häraf hafva ock redan börjat visa sig; på vexlar finnes god tillgång till måttliga kurser och silfveruttagningarna hafva l, j j slutat; men ganska säkert är, att de åter skola börja, så snart det visar sig, att bankstyrelsen icke vill fortgå på den beträdda banan, utan återvänder till det gamla förvända, ja — man kan väl säga — olagliga systemet. Mycket vore ännu att tillägga, men jag vill blott vidröra en sak, som står med den förestående i alltför nära förbindelse för att här böra förbigås. Man säger nemligen: ,Det är godt och väl att bankokursen går ned, men huru skall det vara möjligt att i längden hålla den så, när importen öfverstiger exporten? Utan att låta mig frestas till ett närmare skärskå-U dande af den sista delen i satsen, vill jag: blott fråga: Finnes väl någon, som på allvar tror eller kan bevisa, att en enda mark eller en enda specie genom hög kurs åter-J hålles i landet, om det densamma motsva-J rande belopp ovilkorligen skall ut? Eller kan en låg kurs tvinga ur landet ett endal: öre mera än som ovilkorligen skall betalas till utlandet? Jag tror det ej. Man kan visserligen vid särskildt höga eller låga kurser förskottsvis eller som spekulation indraga eller utskicka fordringar eller skulder på utlandet, men sådant utjemnar sig 112 . —