Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1869, sida 2

Ort 2—A 2— — amn samt födelseoch dödsår jemte fölnde inskription: , Taknemmelige Elever! f den mosaiske Friskole og Carolineskon i Kjöbenharn satte ham dette Minde. öteborg den 31 Augusti. Om riksbankens vexelhandel och exelkursen. Vi meddela här nedan den örut omtalade, insända uppsatsen i detta mne: , Enligt reglementet för pankoverkets styelse och förvaltning hållas de protokoll emliga, som i afseende på vexelhandeln öras hos fullmäktige, men som detta stadande antagligen icke har tillkommit deröre, att fullmäktige skulle hatva tillåtelse tt under hemlighetens slöja begå alla möjga missgrepp och trakassera allmänheten, il mehn för såväl den sednare som riksanken sjelf, så tror jag, att den i eder idning nyligen förekommande af Stockolmsposten reproducerade uppsats om exelhandeln och vexelkursen varit ganska irorik. Emellertid tror jag det icke kuna skada att ännu litet lyfta på slöjan — jet skall icke ske högre, än att fullmäkige ännu få hafva en del hemligheter i ehäll, t. ex. angående köp och behanding af vexlar, som köpas eller erbjudas ill försäljning, etc, hvarom möjligen mera id ett lägligare tillfälle. — Uti eder artiel står: ,, Vi tro dock att banken föga ler intet begagnar sig af dessa utvägar för att få behålla sitt silfver) utan förelrager en annan, som vi anse vara myccet förderflig, nemligen åtgärden att söka örhindra silfrets uttagning, genom inskränrande af lånerörelsen . Jag har härvid intet annat att anmärca än att Ni, istället för att börja, vi tro lock, gerna kunde sagt: ,vi veta dock, nen deremot kan jag tillägga, att riksvankens fullmäktige icke föredraga att besagna ensamt den af eder omnämnda ätzärden, utan bredvid densamma använda m annan möjligen genom vanan häfdvunnen, knappast dock laglig, men säkert cke köpmansmässig åtgärd, den nemligen, itt trakassera allmänheten, som är så oförskämd att, om äfven på det mest höfliga sätt, anmoda banken vara af den artigheten att benäget inlösa sina sedlar med silfver. Den opinion, som förut gjorde inscriptionen på riksbankens sedlar till en död bokstaf, ity att den nära nog stämplade som landsförrädare den person, som någon gång infann sig vid luckan, för att med något större belopp i sedlar tillbyta sig silfver, har nu efterhand, allt efter som de första och enklaste grunder i finansvetenskapen blifvit mera kända, hos befolkningen i allmänhet börjat vika eller försvinna, och tyckes nu nära på endast omfattas af herrar bankofullmäktige och nåora dels öfverdels underordnade tjenstemän i riksbanken. Men så synes den ock af alla dessa herrar fasthållas så mycket segare, ja med en nästan krampartad häftighet, som hos en eller annan gränsar nästan till yrsel. Jag är i tilltälle att anföra några fakta, som tjena till belysning af hvad jag härofvan sagt. Dessförinnan beder jag dock få upptaga till bemötande ett par argumenter, som jag hört framdragas af några personer, och hvilka äro egnade att hos åtskilliga ännu bibehålla det skelva åskådningssättet ansående silfveruttagningen. Man undrar att denna hittills endast verkställts utaf några bankinrättningar och några enskilda bankirer och vill deri se ett bevis för, att den stora mängden icke gillar detta förfarande och derföre icke begagnar det; men häri ligger ett stort misstag. Allmänheten skulle helt visst begagna sig deraf, om det inginge i dess affärer, eller om det för densamma kunde anses medföra någon proportionerlig fördel; men så är icke förhållandet. Hvad ir åter bankernas eller bankirernas affärer utom lånerörelserna? Jo, att vara medlare mellan köpare och säljare, melan tillgång och efterfrågan på utländska vexlar, och derigenom åstadkomma en någorlunda jemnhet mellan de olika myntslagen, såväl de utländska sinsemellan som emelian dessa och svenskt mynt. Många tro kanhända, att dylika förmedlare äro öfverflödiga och att ofvannämnda förhållanden skulle reglera sig sjelfva äfven dem förutan, men sådant är falskt — de kunna icke undvaras i någon större stad med vidsträckt affärsverksamhet; de finnas utlandet i t. o. m. de minsta städer och komma efterhand, då affärerna mer och mer tilltaga, att blifva lika behöfliga här . landet. Huru skulle också förhållandet blifva t. ex. i Stockholm eller Göteborg atan dylika inrättningar eller personer? Den ena börsdagen skulle exportörer bringa en mängd utländska vexlar i marknaden utan motsvarande importörer, som behöfde köpa vexlar, och kursen skulle derigenom nedtryckas öfver höfvan, under det att möjligen en annan börsdag ett motsatt örhållande skulle göra en alldeles motsatt verkan. Eller ock: en börsdag presentevas af en mängd försäljare ett myntslag, . ex. pund sterling, under det att samtiligt finnes en mängd köpare för ett annat myntslag, t ex. francs; följden måste olifva den, att kursen på pund sterling ryckes ned, under det att samtidigt kursen på francs höjes, de förra under, le senare öfver egentliga värdet. Hvad iträtta nu bankerna och bankirerne? Jo, la nerera åå att sådana ahnorma för