Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1869, sida 1

UTRIKES. ÖSTERRIKE. De österrikisk-ungerska delegationernas värf är nu snart ändadt. Det går emellertid med detta lands invecklade författningsmaskineri, som det går i det nordtyska förbundet; då den ena parlamentariska församlingen är till ända, börjar genast en annan. Under den 22 dennes har kejsaren genom ett reskript inkallat Vest-Österrikes 17 provinciallandtdagar. De vigtigaste bland dessa, och tillika de, som motses med allmän spänning — emedan frågor af framstående politisk betydelse stå på dagordningen — äro landtdagarne i Böhmen och Galizien. Czekerna, hvilka — som bekant : i Böhmen och Mähren utgöra befolknirgens öfvervägande flertal, hafva redan i Schmerlings tid (1864) afhällit sig från deltagande i det ,trängre riksrådets förhandlingar och beslut, enär de frånkände denna församling rättigheten att förhandla om rikets gemensamma intressen, hvilket enligt författningen uteslutande tillkomme det ,,vidsträcktare riksrådet, d. v. s. en representation af monarkiens alla länder, inclusive Ungern. Det var rent af en följd utaf deras föregående politiska hållning, att de år 1868 protesterade mot den under rikskanslern Beusts ledning för Vest-Österrike antagna författningen af den 19 December 1867, och icke endast afböllo sig från deltagande i riksrådsmötena, utan likaledes vägrade att deltaga i den böhmiska landtdagens förhardlingar. Landtdagen var inkallad att möra i Prag den 22 Aug. 1868, men samma dag ingåfvo de förenade czekiska feodala och klerikala deputerade, 81 till antalet, till landtmarskalken en ,,deklaration, i hvilken de framställde sina politiska anspråk och tillika de skäl, som förmådde dem att afhälla sig från landtdagen. De cuekiska deputerade, som tillika voro embetsmän, nedlade sina mandater. Iiieger och Sladkovsky, cheferna för det gammaloch ny-czekiska partiet, förklarade samtidigt, att de utirädde ur det s. k. permanenta ,,landtdagsutskottet. Då den förenämnde ,,deklarationen af den 22 Augusti utaf czekerna sjelfva blef förklarad som deras ,oafvikliga framtidsprogram, och då det är att förutse, att det böhmiska nationalpartiet i år skall följa samma politik som förlidet år, torde det ej vara ur vägen att återupprepa dokumentets väsendtliga innehåll. Czekerna hafva i uppfattningen at det ättsliga förhållandet till den östera monarkien tagit sig ungrarne till förebild. Deklarationen förklarar i början, att det mellan det babsburgska kejsarhuset och den , politiska böhmiska naItionen består ett för begge parterna bin dande rättsförhällande, som stödjer sig vic I Ferdinand I:s traktatsenliga öfverenskom melse med Böhmens ständer och vid de spragmatiska sanktionen, hvarigenom Böh mens krona öfvergick på den lothringsk: dynastien, hvilkens kejsare intill den nyaste tiden ständigt aflagt ed som Böhmens ko nungar. Derefter framhalles, att huse Österrikes kronläuder, inclusive de unger ska, före år 1848 icke utgjorde någo enhetsstat, utan en grupp al stater, son Istodo i särskildt rättsförbållande till kro nan. De författningsbestämmelser, son efter år 1848 blifvit vidtagna i Wien hvaribland äfven den år 1860 införda val lagen (som genom konstiade medel lägge öfservigten i tyskarnes händer), hafva in gen bindande kraft eller giltighet för Böh men, så länge icke någon ny öfverenskom j melse blifvit träfiad med nationens laglig: 1 representanter. Böhmarne vilja icke från Åkänna ungrarne sin rätt till en på arhun draden grundad statsrättslig sjelsständig het; men de måste protestera emot, at det genom traktater mellan Ungern oci regeringen i Wien (författningen ar Decem ber 1867) tagits beslut om den böhmisk kronans rättigheter, enär Böhmen ha Mete eem i