ska kyrkofrågan. enär meningarne derom äro långt mera delade, och det tillochmed skall kosta Gladstone den största möda att härvidlag kunna förena det liberala partiet; vi mena här frågan om ordnandet af agrarförhållandena på Irland. Det har nu bildat sig en förening, som ämnar att för offentligheten framställa denna fråga i dess allmännelighet och i dess verkningar på hela riket, och som har utsatt tidpunkten för dess parlamentariska behandling redan till nästa session. Denna förening, som kallas ,,The Land Tenure Reform Association, har uppställt sex radikala hufvndpunkter, som den specielt vill arbeta för. Om få veckor skall föreningen vara organiserad och redan i höst börja sitt arbete för att vara tillräckligt förberedd till sin verksamhet i parlamentet. Föreningens ordförande är John Stuart Mill, och af mera bekanta namn anföras underhusmedlemmarne prof. Fawcett, Thomas Hughes, Walter Morrisson, Jakob Bright, Muntz och Mundella, dessutom skriftställaren Harrisson, reformligans förre president Edmont Beales m. fl. Sillskapet för vetenskapernas befrämjande, som till sin årssammankomst den 25 dennes sammanträdde i Exeter, valde till ordförande lord Stanley, hvilken dock assade sig denna ära, enär densamma, enligt hans åsigt, borde tillkomma någon framstående vetenskapsman. Man förenade sig derefter om prof. Huxley. Times är icke belåten med detta val, förmenande, att detsamma ,icke bidrager till sällskapets ändamål: vetenskapernas utbredande bland folket. Trots invändningarne från imes-, anses IIUuxley serdeles lämplig för sin plats, enär han är en forskare, hvilkens namn är en verklig prydnad, och som genom sina många och förträffliga populära föreläsningar visat sitt intresse för naturvetenskapernas spridande bland folket. RYSSLAND. Från Petersburg skrifves angående thronföljarens och hans gemåls, prinsessan Dagmar, resa: Under denna tid af politisk vindstilla innehålla tidningarne inga politiska nyheter, men så många fiera beskrifningar öfver det enthusiastiska mottagande, som kommit kejsaren och den kejserliga familjen till del under dess resa genom åtskilliga provinser på vägen till Krim. Särskildt lägga de ryska journalisterna vigt på att lemna meddelanden om den mycket älskade storfurstinnan Dagmar, hvilkens milda väsende och goda hjerta gjordt henne lika älskad här i landet, som hennes syster prinsessan af Wales blifvit i England. Bland annat berättas, huru det ångfartyg, som hade henne ombord, kom på grund vid Nagansk på en sandbank i Don-floden. Så snart man från land sett, att fartyget stått på grund, sprungo hundratals kosacker i vattnet och arbetade med så god vilja och så kraftiga armar, att de lösgjorde fartyget. En afton kastades ankar vid en afsides liggande del af kusten; storfursten och storfurstinnan gingo i land och promenerade till en liten bondby, som låg i närheten, och der de togo in i starrostens anspråkslösa boning. Det unga fursteparet rönte ett särdeles gästfritt mottagande, men det dröjde Jänge, innan man kunde få husmodern att tro, det hon hade hyst så förnäma gäster och åtnjutit den otroliga äran, att arfvingarne till det stora kejsarriket hade uppehållit sig under hennes låga tak. Prinsessan lekte med barnen och skänkte dem alla små vackra guldkors såsom ett minne i framtiden af den vänliga dame, hvilkens bjertliga ord de anspråkslösa bönderna helt säkert aldrig skola glömma. IIvarhelst de resande kommit, ha de blifvit helsade af folkets glada välkomstrop. På jernvägsstationerna ha deputationer infunnit sig för att helsa dem; alla landningsplatser ha varit uppfyllda af folkhopar, som ville bringa dem sin hyllning, och hvarenda liten by, som passerats, har varit illuminerad. Här och der mötte de skaror af kosackgossar till häst, hvilka, sedan de utfört åtskilliga evolutioner, sprungo af hästarne ut i strömmen och simmade till den motsatta stranden för att roa de resande. Öfverallt har det mottagande, som kommit fursteparet till del, varit så enthusiastiskt, att man icke kan betvitla deras popolaritet, och de fattiga på de ställen, genom hvilka de passerade, skola visserligen icke hafva skäl att vara missnöjda med, att de varit der. SPANIEN. Det törsäkras i ett telegram från Madrid till ,,Hamb. Nackr., att finansministern ämnar afgå, och att några af kabinettets medlemmar, understödda af en del progressister, vilja uppställa Serrano som thronkandidat. ,Imparcial bekräftar ett meddelande om, att de prelater, som icke gifvit något tillfredsställande svar på det ministeriella cirkuläret angående den carlistiska rörelsen, skola ställas till ansvar inför högsta lomstolen, samt att statsrådet skall aföra, nvad som skall ske med de prelater, hvilka alldeles icke svarat. . Från åtskilliga håll intresserar man sig ör att få den fångne carlistehefen Polo benådad. Hans hustru har öfverlemnat egenten en böneskrift, och den kår af rivilliga, som tog honom till fånga, har t som sin enda belöning, att hennes an måtte bifallas. on Nya carlistband förekomma ständigt samtidigt med, att de redan bestående blifva slagne och skingrade. Det framgår häraf, att de stränga — för att icke säga rymma — åtgärder, som åtskilliga chefer ör regeringens trupper vidtagit mot detta sarti, icke ledt till det åsyftade ändamået. Mot en öfverstlöjtnant vid namn Casalis har regeringen anställt ätal på grund i hans beteende efter ett sammanträflanle med earlisterna i närheten af Barcelola. Många graverande beskyllningar hall