Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1869, sida 1

fanns ej en enda rik godsegare eller köpman eller landtjunkare inom en omkrets af femtio mil, som ej med sin familj reste till den stora fabriksstaden, för att höra den största tragedienne, som beträdt scenen sedan mademoiselle Mars tid. Representationen var annonserad till klockan åtta, och half åtta kom vagnen, som skulle föra oss till teatern. Marguerite, som varit illamående hela dagen, bar en ljusblå klädning af vattradt siden och hvita rosor på håret, i hvilken drägt hon var mer än vanligt vacker. Gatorna, som förde till teatern, voro fulla af åkdon. Ju närmare vi kommo, desto svårare blef vår framfart. Omsider stannade vi helt och hållet, endast Jå och då körande några steg i skridt och otåligt räknande minuterna. Komna några alnar från ingången till logerna, stego vi ur, Monsieur gaf madame armen, jag tog hand om Marguerite, och i denna ordning banade vi oss väg genom trängseln så godt vi kunde, gingo hastigt uppför trapporna och genom en dubbel rad af nyfikna ansigten, fingo fatt i en vaktmästare och visades, genom en labyrint af förstugor, rum och korridorer, till vår loge på andra raden. Under vägen dit frapperades jag af Marguerites bleka kinder och vacklande steg. — Hvad är det, petite? utropade jag. — Gå vi för fort för dig? Är du trött? Marguerite skakade på hufvudet och tryckte handen mot sin sida. — Icke trött, sade hon, — men matt och mycket nervös. Vet ni, modemoiselle, jag. .. Men jag nästan skäms att tillstå et! -A