Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1869, sida 2

var färdig längre än till Villefranche, måste vi resa de sista aderton milen i diligence. Detta var den tråkigaste delen af resan, ty det var alldeles mörkt, och snön, som fallit hela dagen, klibbade fast vid hjulen och gjorde vår färd icke allenast svår, utan äfven farlig. Vi voro alla mycket trötta. Marguerite, som hållit sig uppe hela dagen, var nu alldeles utmattad och hade fallit i sömn, med hufvudet hvilande på sin moders axel. Madame slumrade till och nickade allt emellanåt; och jag, insvept från hufvud till fot i min pelsfodrade kappa, skulle gerna velat göra detsamma, men hindrades af diligencens stötande och oron hos mr Delahaye, som satt bredvid mig. Först var han för het och måste hafva ned vagnsfönstren — sedan fruktade han för draget och stängde dem — derefter måste han bada sina händer och sin panna i Eau de cologne, eller tända en svafvelsticka för att se hvad klockan var, eller, då han såg konduktören tåligt gå genom snön bredvid dörren till åkdonet, sticka ut hufvudet genom fönstret förnyade gånger, frågande ,hur många mil vi ännu hade qvar? eller hvad f—n de menade med att hålla oss så länge på vägen? På detta sätt, mellan omvexlande sömn och vaka, uppehåll vid posthus och dröjsmål der folket ännu icke skottat vägen, gå många timmar, och det är öfver midnatt, då vi uppnå Lyons gränser. En trång, oändlig förstad — en linie af fästningsverk — en skymt af upplysta byggnader på höjderna — en bred, glittrande flod med många bryggor — en stor gård och ett framrusande af uppassare och stallgossar med Iyktor i händerna — dessa